96-100 Banbrytande verk i tillgänglig och personlig stil 90-95 Utmärkt bok som tillför både amatörer och professionella något nytt 80-89 Bra fackbok med speciella kvaliteter 70-79 Acceptabel bok med visst kunskapsvärde 60-69 Tveksam bok med brister 50-59 Usel bok med uppenbara faktabrister Konsten att kombinera mat och vin I den gamla James Bond-filmen "Agent 007 ser rött" finns en scen där en falsk brittisk agent avslöjar sig för Bond genom att beställa rött vin till sjötungan. En brist på bildning som ledde till döden. Samma scen skulle knappast fungera idag, då den gamla regeln rött till kött och vitt till fisk numera betraktas som en absurd generalisering. Vi får skylla det på globaliseringen. Ingredienser, tillagningsformer och smakkombinationer vi knappast visste existerade för något decennium sedan används idag rutinmässigt av våra kockar och sprider sig till hemmen via tv, tidningar och böcker. Samma sjötunga kan tillredas på en mängd olika sätt, med en oändlig variation av tillbehör från världens alla hörn. Vinproduktionen har haft en snarlik utveckling. Idag har vi fler framstående vinländer och skilda vinstilar än någonsin tidigare och bortglömda druvsorter ser en renässans. Inom området mat och vin liksom inom andra livsstilsområden betonas att ingenting är fel, det är den personliga smaken och attityden som avgör vad som är möjligt. Allt detta har självfallet skapat nya förutsättningar för vinvalet till maten. Ytterligare en viktig faktor var att under 80-talet började man i framförallt USA målmedvetet att forska i kemiska och psykologiska faktorer som kunde påverka smakkombinationer. Resultaten ledde till nya sätt att kombinera vin med mat. Delar av detta sammanställdes och omformades av den kaliforniske vinmakaren Tim Hanni i boken "The Cause and Efffect of Wine and Food" som publicerades 1991 och fick en enorm genomslagskraft. I korthet bygger boken på vetskapen att smaksinnet ökar toleransen för en smak vid upprepning av denna, ungefär på samma sätt som att vi snabbt vänjer oss vid en doft. Det innebär att sötma i maten minskar upplevelsen av sötma i vinet och vice versa. Det vill säga när samma grundsmaker möts balanserar de varandra. Denna enkla princip gör det betydligt lättare för oss alla att para vin med mat. Det som krävs är att vi känner till de framträdande grundsmakerna i både drycken och maten. Idag arbetar vin- och kokboksförfattare, vinkypare och kockar över hela världen mer eller mindre efter Hanni's filosofi. The Wine Lover's Cookbook. Sid Goldstein. Chronicle Books. 224 sidor. Ca-pris 300 kr. Det går idag att hitta flera kokböcker som tar vinvalet som utgångspunkt och innehåller rätter till detta. Visst är det så för den vinintresserade att vid många tillfällen lockar ett särskilt vin mer än en specifik rätt. Författaren betraktar vinet som en ingrediens i den totala måltiden, snarare än som en ren måltidsdryck. Han utgår från fyllighet och karaktär samt grundsmakerna sött, salt, surt och beskt i både vinet och maträtten när han parar ihop dem. Stilen på rätterna är modern och lätt rustik. Grillat och rostat med mycket örter, grönsaker och begränsat inslag av smör och grädde. Här finns även asiatiskt inspirerade recept. Till varje rätt finns en rekommenderad druvsort tillsammans med ett alternativ. Betyg: 80 p Zinfandel Cookbook. Jan Nix, Margaret Smith. Toyon Hill Press. 112 sidor. Ca-pris 225 kr. Zinfandel Cookbook går ett steg längre med rätter tänkta att passa till viner från en enda druva - ett tecken på det stora intresset för viner gjorda av zinfandeldruvan. Boken ger en kort inblick i druvans amerikanska historia från tiden före guldrushen fram till våra dagar och beskriver de skilda vinstilarna den här druvan kan åstadkomma. Från ljusrosa söta viner till djupt röda, komplexa kraftiga viner. Recepten omfattar snacks, förrätter, sallader, grönsaksrätter och olika huvudrätter. Smakmässigt har rätterna ett brett spektrum med betoning på lätt sötma och eldighet från heta kryddor. Prova den amerikanska samtidsklassikern Coq au Zin, sprungen ur fransk förebild. Läsaren lämnas dock lite i sticket då rätterna inte åtföljs av någon rekommendation på lämplig stil på zinfandelvin att dricka till dessa. Betyg: 81 p Kombinera mat och vin. Jens Dolk, Liselott Forslin, Mette Ankarloo. Kakao Förlag. 110sidor. Ca-pris 350 kr. Här försäkras i inledningen, likt de flesta böcker i ämnet, att kombinera mat och vin inte alls är svårt, det är något alla kan göra. Strax reserverar man sig dock med att säga att det krävs både kunskap, eftertanke och engagemang. Hur ligger det nu till? Svaret är väl att vi behöver lite hjälp på vägen och då fungerar dessa två böcker i en serie utmärkt. Böckerna utgår från två olika sätt att kombinera mat och vin - samklang och kontradiktion. Samklang är när grundsmakerna balanserar varandra, enligt Hanni's ovannämnda filosofi. Med kontradiktion menas att exempelvis syran i vinet kan bryta av mot fetman i till exempel en smörsås. Här används druvrena viner och författaren beskriver deras karaktär och egenskaper. Utifrån detta kan läsaren sedan själv experimentera med kombinationer enligt nämnda princip, eller prova sig fram med de recept på maträttter som finns i anslutning. Här finns ett register av rätter från regional husmanskost till cross over-kreationer och specialavsnitt om ost och vin. På vägen får läsaren sig till livs en hel del nyttig vinkunskap. Betyg: 82 p Grundsmakernas samspel. Systembolagets Restaurangpartner. 14 sidor. 20 kr. Detta är en briljant liten ringbunden trycksak i A7-format som på några få sidor faktiskt rymmer kärnan i de föregående böckernas innehåll. Här finns en rak upställning av alla grundsmaker, och hur de påverkar varandra. Det är egentligen allt som behövs. Det lackerade styva papperet gör att den tål att följa med både i köket och fickan. Betyg: 86 p Maj 2003 Alltid hungrig. Renée Voltaire. Bonniers. 224 sidor. Ca-pris 350 kr. Visst är mandelpotatissoppan med ricottaost och gräslök läcker, men någonstans i boken blir det ett bönrecept för mycket. Tyvärr går det heller inte att blunda för det som numera blivit klichéer i så många kokböcker och tidningsreportage. Varje matskribent tycks tvingad att få med livsstilsingredienser som "full speed", "många bollar i luften", "tusen järn i elden", "enkelt och snabbt" etcetera. Och ambivalensen flödar under täckmantel av kravlös "yin och yang" - det ska vara både ekologiskt och lite lagom skadligt, både stekta alger och fettbomb. Det känns rörigt och uttröskat och man önskar sig istället en rak kokbok som vågar säga att bra mat tar tid att laga och kräver omsorg. Författaren ska ändå ha ett plus för en ganska rolig fisk- och skaldjursavdelning, men minus till formgivarna för det tungsinta oljegråa omslaget. Vad: Recept från vegetariskt till barnkalas med reportagestylade bilder För vem: Jäktade storstadsmänniskor Betyg: 79 p 2002 Anden i flaskan. Carl Johan Malmbeg. Bonniers. 77 sidor. Ca-pris 170 kr. "Om jag vore ett vin, vilket vin skulle jag vilja vara? Och vem skulle jag helst vilja drack mig?" Kulturskribenten Carl Johan Malmberg, som tidigare i år fick Gerhard Bonniers essäpris, rör sig i tiden, ställer frågor och filosoferar med vinet som utgångspunkt. De korta texterna är sympatiska, men känns fragmentariska och bitvis även privata och frågan är vad de tillför läsarens vinrelation. Som läsare, och vinfan, kan jag inte låta bli att associera till ett tidigare fotbolls-VM, då av någon anledning författare gavs stort utrymme i sportmedia. Journalisten Jan Gradvall uppmärksammade detta i en artikel i tidningen Café: "När författare ska skriva om fotboll blir resultatet ofta att de tar bort bollen från leran och gräset och placerar den på en piedestal inne på Stadsbiblioteket. En passning genom mittförsvaret påminner om något Dante skrivit, nickskarven i mål blir en symbol för postmodernismen och till slut får man som läsare, och fotbollsfan, lust att resa sig upp och skandera: 'Till och med Staffan Tapper var en bättre straffläggare än James Joyce!'" Till och med Keith Floyd var en bättre vinprovare än Nietzche. Betyg: 78 p 2002 Bartender. Handboken för alla barer. Björn Olsson Mats Landerberg. ICA bokförlag. 144 sidor. Ca-pris 228 kr. En strukturerad grundbok som presenterar ett antal drinkgrupperingar och några av de vanligaste drinkarna inom respektive grupp. Lär ut hur de flesta drinkar är uppbyggda enligt principen bassprit, smaksättare och utfyllnad. Går kortfattat igenom spritsorter, redskap, metoder och förstås drinkrecept enligt internationell standard. Vad: Grundläggande bartenderbok. För vem: Blivande bartendern eller hemmadrinkblandaren. Betyg: 81 p September 2002 The wine experience. Gerard Basset. Kyle Cathie Limited. 192 sidor. Ca-pris 400 kr. Det kommissarie Closeau-liknande utseendet och den franska accenten är inte enda orsaker till att brittiska vinproffs kallar honom "the french detective". Gerard Basset, fransman bosatt i England, är en blindprovare av världsklass med bred erfarenhet av vin. Han driver en vinhotell-kedja, undervisar master of wine-studenter och har vunnit alla stora sommeliertävlingar utom VM. Som medelålders fortsätter han att tävla om den återstående världsmästartiteln och säger att inget skärper sinnena som att ha en tävling framför sig. Han är lågmäld och vänlig och det enda som lär kunna få honom att tappa humöret är ljudliga kommentarer under en blindprovning. Den som har deltagit i en vinprovning ledd av Basset vet hur han lugnt och sakligt, mer likt en Poirot än Closeau, resonerar sig fram till en slutsats. Det handlar inte så mycket om en naturgåva, utan mest om långvarigt hårt och strukturerat arbete enligt en bestämd metodik. Basset har sammanställt metodiken och sina erfarenheter i en handbok för vinprovare och behandlar ämnet grundligt och seriöst. Här finns inte den så vanliga svenska rädslan för att uppfattas som svår och tråkig. Tvärtom så bevisar boken att djupa insikter kan presenteras underhållande och är fascinerande att ta del av. Metodiken är inte ny utan har vuxit fram inom den internationella vinbranschen, delvis med syfte att skapa ett enhetligt vinspråk, och lärs idag ut inom de flesta etablerade vinutbildningar. Den baserar sig på vinets struktur, dvs färgintensitet, torrhetsgrad, syrahalt, alkoholhalt, fyllighet, samt i röda viner även tanninernas kvalitet. Dessa egenskaper kan bedömas i alla viner och därmed kan även ett neutralt vin någorlunda klassificeras. Men det är inte metodiken som är bokens styrka, utan hur Basset dissekerar och ifrågasätter företeelser och begrepp kopplade till vinprovning. Han söker en mening med varje detalj i syftet att skapa en nonsensfri och målinriktad provningsprocess. Basset redogör varför ursprungstypiskhet, prisvärdhet eller frånvaro av defekter inte har med kvalitet att göra. Det senare är endast en förutsättning för att vinet är drickbart, ett aldrig så felfritt vin garanterar inte hög kvalitet. Han delar inte heller föreställningen att endast lagringsviner kan vara stora, utan ställer mognadskomplexitet mot den perfekta renhet en dominerande arom kan uppvisa och jämför symfoniorkestern med en ensam harpvirtuos. Mat och vin berörs bara kort och Basset ger sig befriande nog inte in i teorier om grundsmaker, utan nöjer sig med att konstatera om maten är mild, kryddig, xxx eller xxx. Denna enkla utgångspunkt har gjort Basset till en av världens främsta sommelierer, och sommelierens huvuduppgift är ju som bekant att hjälpa gästen hitta en lämplig dryck till den beställda maten. Avsnittet om vintävlingar, poängsättning och poängsystem är i omfångsrikaste laget. Här kan man misstänka att Basset är ute mest för att marknadsföra sin egen 20-poängsskala. Boken är en av de bättre handböckerna i vinprovning och lämpar sig för den seriöst vinintresserade nybörjaren likaväl som för den tävlingsinriktade sommelieren. Här väntar för övrigt en översättargärning. Betyg: 93 p Maj 2002 Bara bär. Jens Linder. Bonniers. 190 sidor. Ca-pris ... kr. I det rika bärlandet Sverige har böckerna om bär varit förvånansvärt ensidiga. De är oftast av slaget sylta & safta eller har ordet hemkonservering i titeln. Därför är en modern bärbok välkommen. Bara bär avhandlar närmare tjugo sorter från krusbär till åkerbär ur olika vinklar. Varje sort har sitt eget kapitel där läsaren får en botanisk bakgrund, äldre synonymer (hjortronet har tretton) och recept på varmrätter, desserter och drycker. Författaren visar också hur man kan marinera, flambera, steka och fritera bär. Här finns även ett vinavsnitt som behandlar vad man kan dricka till ovanstående rätter. I en enkel och snygg form slår boken fast att bär har mängder av kulinariska möjligheter utöver saft och sylt. Vad: Enkelt och rikt om bär För vem: Den som inte vill låta ett bär gå till spillo Betyg: 88 p Juni 2002 Nordamerika ges allt större plats på vinkartan The Oxford Companion to the Wines of North America. Bruce Cass. Medredaktör Jancis Robinson. Oxford University Press. 302 sidor. Ca-pris 650 kr. När George W Bush nyligen tillträdde sitt ämbete var det som president i en av världens främsta vinnationer. I USA produceras vin i nästan varenda delstat. Merparten säljs lokalt men för stater som Texas, Idaho, New York, Washington, Oregon och givetvis Kalifornien är vin en viktig exportvara. Landet tillhör de fyra-fem största vinproducenterna. Exporten till Sverige uppgick förra året till närmare 4,5 miljoner flaskor och en sjundeplats. Då har man ändå haft motvind i form av en stark dollar och - inte minst viktigt - av att intresset för kvalitetsvinerna är så stort att många producenter inte kan tillfredsställa efterfrågan. Ett litet land som Sverige får tilldelning efter sin storlek. Denna efterfrågan tar sig extrema utryck i de legio höga auktionspriserna för vissa viner. I höstas betalades i New York 6 300 kronor per butelj för årgång 1995 från den lilla vinproducenten Bryant Family och 5 600 kronor för 1996 Colgin Estate. Så sent som i januari i år klubbades Screaming Eagles 96:a för rekordartade 17 960 kronor! En del av denna utveckling kan vi tacka "Farm Winery Acts" för. Ett antal lagar som i början av 70-talet infördes för att stimulera vintillverkare som använde minst 51 procent egenodlade druvor i sitt vin. Dessa oftast mindre producenter fick skattelättnader och undantogs i flera delstater från restriktioner som till exempel förbudet mot att sälja alkohol på söndagar. Något decennium tidigare hade den amerikanske skribenten och vinhandlaren Frank Schoonmaker introducerat druvrena viner, sk varietal labelling, där vinet namnges efter druvsort. Detta enkla sätt att benämna viner blev snabbt populärt bland vinkonsumenter och snart också praxis i hela Nya världen. En sensationell milstolpe i utvecklingen blev den engelska vinjournalisten Steven Spurriers berömda blindprovning i Paris 1976. Fyra kaliforniska viner av vardera cabernet sauvigon och chardonnay provades med lika många topp-bordeauxer (Mouton Rothschild, Haut-Brion m fl) och vita bourgogner av motsvarande dignitet. Den prominenta franska juryn hyllade vältaligt de överlägsna franska vinnarvinerna - som vid avtäckningen visade sig vara amerikanska. Veckomagasinet Times var där och fem dagar senare kunde miljontals läsare ta del av händelsen. Tillsammans med vinteknologiska framsteg och sociala faktorer som ett snabbt växande vinintresse, lade detta grunden till den amerikanska vinboom som vi ännu inte ser slutet på. The Oxford Companion to Wine, uppslagsverket som blivit vinälskarnas ultimata referens, har fått tillökning i form av ett separat verk för Nordamerika. Mycket av det ovanstående finns att läsa här. Det är värt att notera att det första supplementet till denna Oxford-mastodont inte föräras ett klassiskt vinland som Frankrike eller ett nyteknologiskt som Australien, utan ägnas USA. Verket inkluderar förvisso även de vinproducerande länderna Kanada och Mexiko, men tyngdpunkten ligger naturligt nog på USA och särskilt Kalifornien som står för 90 procent av landets vinproduktion. Boken inleds med essäer som behandlar en rad ämnen kring Amerikas vinkultur. Bland annat USAs komplicerade treskiktade distributionssystem för vin, som nu är på väg att kringgås via internet och postorder. Internethandel är ett ämne som berörs i flera av essäerna. Svårigheten med att definiera organiska viner behandlas i ett avsnitt. När man lyckas preciserats detta i lag, väntas en snabb utveckling från dagens begränsade marknadsandel på 0,1%. Läsaren får också en bakgrund till förbudstiden 1920-1933. Förespråkarna ansåg att totalförbudet mot alkohol skulle få alkoholism och skilsmässor att upphöra och i största allmänhet rädda nationen från ruin. Vad som i själva verket skedde var att en legal och uppskattad produkt som inbringade stora skattebelopp hamnade i händerna på brottssyndikat. Dessa tog så mycket betalt de ville utan att staten fick en cent. Det enda man fick var kostnaderna för alkoholen. Det visade sig senare att förbrukningen ökade istället för att upphöra och parallellt steg dessutom konsumtionen av narkotika och läkemedel. Redaktörerna vill uppenbart påminna om detta misslyckande, då det även idag finns starka förbudsivrande och puritanska krafter i många delstater. Bokens stora och viktiga del utgörs av lexikonet från A-Z. Uppslagsorden begränsar sig till det som är specifikt för Nordamerika och dubblerar sällan ord från Oxford-huvudboken. Här ges istället ett kompletterande djup. Exempelvis har druvsorter inga egna uppslagsord, bortsett från ett fåtal hybridsorter som är typiska för dessa länder. Generell information förväntas man hämta från andra källor. Detta är också bokens styrka, mellan pärmarna finns en specialiserad information bekvämt samlad, till stor hjälp för de amatörer och branschfolk som är intresserade av denna vinkontinent. Betyg: 89 p April 2002 "Världen är idag ett paradis av bra viner" A Century of Wine. Redaktör Stephen Brook. Mitchell Beazley. 189 sidor. Ca-pris 460 kr. Den som öppnat en vinbok eller vintidning de senaste åren har inte undgått ordet kvalitetsrevolution. Viner inom alla kvalitetsnivåer är fler, bättre och tillgängligare än någonsin tidigare. Vad ligger bakom denna revolution, som får vinskribenten Hugh Johnson att utbrista att världen idag är ett paradis av bra viner? Rostfria ståltankar med temperaturkontroll, den i sammanhanget mest omskrivna innovationen, duger långt ifrån som enda förklaring. Det framgår av boken "A Century of Wine", som belyser vinets 1900-talshistoria ur tekniska, sociala och politiska aspekter och ger en komplex och spännande bild av hur vi nått fram till dagens situation. De tekniska innovationerna radas upp och förklaras elegant av vinmakaren och författaren James Halliday. Kyltekniken är onekligen den mest omdanande och innebar att klimatet förlorade sin betydelse för jäsningen och möjliggjorde tillverkning av kvalitetsviner i mycket varma regioner. Tillsammans med bruket av odlade jästkulturer har detta fått jäsningen nästintill under full kontroll. Den oförutsägbara malolaktiska jäsningen, processen där hård äpplesyra blir mjuk mjölksyra, kunde också förklaras och styrs numera enväldigt av vinmakaren. Druvans mognad har blivit en vetenskap i sig och skapat sofistikerade begrepp som "kvadratcentimeter funktionell lövyta per gram druvor". Fråga efter det vid nästa vingårdsbesök. Som kvalitetsindikator sägs uttrycket vara på väg att spela ut det gamla hederliga hektoliter per hektar. Dessa och en mängd andra viktiga landvinningar spreds snabbt till nya årskullar av vinmakare via de växande oenologiska instituten. Vid dessa sker också en avancerad forskning, idag ofta mer inriktad på odling än vinifikation, delvis möjliggjord genom donationer från de stora vinkoncernerna. För den som idag ser sin framtida karriär inom vinproduktion har namn som Adelaide i Australien, Davis i Kalifornien, Montpellier i Frankrike eller Geisenheim i Tyskland samma respektfulla klang som ett Harvard eller Cambridge. Kanske var det ändå järnvägens utbyggnad under början av 1900-talet som hade störst betydelse. Andra viner än de lokala blev plötsligt tillgängliga och sådde därmed ett första frö till utveckling. För Europas vingårdar blev 1900-talsvägen lång och tung. Två viktiga marknader gick under; den gryende amerikanska på grund av politikernas införda alkoholförbud och den ryska som föll med tsarens hov. Med den ryska aristokratin försvann också den tidens största kund av champagne, sauternes och tokajer. Under de båda världskrigen var bristen på arbetskraft i vingårdarna ett stort problem och dessa förföll då de inte kunde underhållas. Boken bjuder på kuriosa som att nykteristen Hitler gärna gjorde undantag för mousserande trockenbeerenauslese. Utrikesminister Ribbentrop var ingift i Henckel, familjen med det mousserande vinet, och tidigare hade han varit agent for champagnehuset Pommery. Göring höll på sitt håll en skyddande hand över vinhandlare som kunde leverera port till riksmarskalkens källare. Fram till 1950 var det dyrt med vin utanför de vinproducerande regionerna och drycken var förunnad borgerskapet och institutioner som officersmässar och akademiska matsalar. Med femtio- och sextiotalens ökande levnadsstandard fick intresset för mat och dryck ett uppsving. I England sålde matskribenterna Elisabeth David och Robert Carrier kokböcker i miljonupplagor, detsamma gjorde Julia Child och James Beard i Amerika. I Sverige hade vi Tore Wretman och Pernilla Tunberger. Vinet följde matintresset och spred sig inte bara till nya nationer, utan också ned genom de sociala klasserna. Denna positiva spiral fick god hjälp av det växande resandet. Utvecklingen pågår än idag och kanske intensivare än någonsin. När exportmarknaderna för vin tog fart, började också producenterna intressera sig för de nya kundernas smak- och prispreferenser, vilket stimulerade till produktutveckling. Här blev så småningom australiensarna mästare. Det en gång så dyrbara vinet är idag lika överkomligt som öl och kanske också ett bevis på globaliseringens goda effekter. För den som vid sidan av vinprovning också fascineras av hur samhällsutveckling kan avläsas i vinet, så finns det nu (minst) två utmärkta böcker: A Century of Wine tar vid ungefär där Hugh Johnsons Vin genom tiderna slutar. Betyg: 91 p 2001 Champagne. Den stora provningen Richard Juhlin. Methusalem. 191 sidor. Ca-pris 560 kr. Detta är en dokumentation i ord och bild av den champagneprovning som hölls i Stockholm förra året med syftet att utse 1900-talets bästa champagne. 150 viner provades under tre dagar, varav merparten var handplockade av champagnehusens källarmästare tillsammans med författaren och champagneexperten Richard Juhlin. Sju personer ingick i provningsgruppen och författaren skriver själv i inledningen att det saknas en del tunga namn och nationaliteter (här finns till exempel ingen representant från nya världen). Resultatet skulle förmodligen inte blivit så mycket annorlunda. Betänk att det på en 100-poängskala endast skiljer dryga sex poäng mellan vinnarvinet, 1959 Cuvée N.F. Billecart, och det vin som placerade sig på 100:e plats,1976 Cristal. När man läser boken är det svårt att se detta som en tävling - snarare är det en välgjord redovisning av det förra århundradets bästa champagner med varje butelj i bild tillsammans med provningskommentarer. Som sådan är boken en unik och värdefull källa för den champagneintresserade i vilken man sitta länge och bläddra fram och tillbaka. Betyg: 89 p 2002 Druvan bakom vinet. Oz Clarke. Wahlström & Widstrand. Ca-pris 350 kr. Översättning av Catarina Hiort af Ornäs. Druvor kan hamna i fel jord, bli misshandlade i vingården eller få ett kok stryk av vinmakaren. Ändå ska inte all misshandel fördömas, det bör experimenteras. Men till dess att druvan bekräftat en tidigare dold potential, likt sauvignon blanc efter att ha landat i Nya Zealand, så uppskattar de flesta vinintresserade viner där producenten på ett eller annat sätt tagit tillvara bekanta kännetecken hos druvan. Vill jag fördjupa mig i druvors egenskaper och hur de påverkas av sin växtplats finns nu en utmärkt översättning av Oz Clarkes bok om druvsorter. Den oslagbara klassikern på området är Jancis Robinsons Wines, Grapes and Vines från 1986, men det räcker att läsa avsnittet om viognerdruvan för att inse att den boken är utdaterad. I väntan på en omarbetad version är det här ett utmärkt alternativ. Vad: Insiktsfull om druvsorter med tyngpunkt på 17 klassiska sorter. För vem: Nybörjare och professionella. Betyg: 89 p Juni 2002 Välkommen du sköna nya cognacsvärld Den aktuella litteraturen om cognac ger intryck av att cognacshusen bidar sin tid och funderar på hur de ska återta förlorad mark. De sneglar avundsjukt på single malt-producenternas framgångar och troligtvis kan vi med spänning snart se fram emot ett cognacsutbud med både årgång, egendom och druva på etiketten. Något som hittills inte varit tillåtet enligt områdets stränga produktionsregler med några få undantag. Samtidigt har många små kvalitetsproducenter börjat göra sig gällande. Dessa har tidigare ofta varit leverantörer till de stora cognacshusen men börjat buteljera och sälja varan under eget namn. Det har skapat en särprägel och mångfald som på nytt börjar fånga konsumenternas intresse för cognac. Många ser också detta som en bekräftelse på att cognac har så mycket mer att erbjuda utöver de stora husens klassiska blandningar, hur skickligt sammansatta och njutbara vi än finner dessa. Det är också dags att säga ett definitivt farväl till den konventionella cognacskupan vars överdrivet rundade form släpper ifrån sig för mycket spritångor som dränker subtilare dofter. Bättre då med ett traditionellt vinprovarglas. Börja med en bok som gör dig hemmastadd i den sköna nya cognacsvärld vi har att vänta. Cognac - den äkta varan. Gilbert Delos. Wahlstöms. 160 sidor. Ca-pris 350 kr. Här berättas cognacens historia och redogörs för framställningsmetoderna på ett utförligt men lite pratigt och omständligt sätt. Kanske är det i översättningen från franskan som stringens har gått förlorad. Flera facktermer är heller inte korrekt översatta. Illustrationer och planscher är också undermåligt återgivna. Bokens styrka ligger i avsnittet om cognacsproducenterna med historia och karakteristik. Positivt är också författarens fördomsfria inställning till hur cognac kan konsumeras - här finns förslag till användnigsområden utöver den traditionella digestivens, bland annat drinkrecept. Betyg: 82 p The Cognac Companion. A Connoisseur's Guide. Conal R. Gregory, MW. Apple Press. 224 sidor. Ca-pris 300 kr. En bok i behändigt format som behandlar historia, vinodling, destillering och lagring på ett trevligt kortfattat och substansiellt sätt. Här finns avsnitt om provningsteknik och lämpliga glastyper. Boken ägnar också ett kapitel åt kök och mattraditioner i Cognac samt ett antal sidor åt sevärdheter utöver besök hos de stora husen. Området rymmer många trevliga städer och byar och är rikt på muséer, festivaler, katedraler och mycket annat. Större delen av boken utgörs av en producentdel som tyvärr saknar många av de små producenter som buteljerar sin egen cognac, varav flera redan nått berömmelse för sin kvalitet. Exempelvis saknas namn som Denis Charpentier och Alain de Fussigny. Boken finns även i svensk översättning. Betyg: 79 p Cognac, Armagnac & Brandy. Urban Laurin. ICA Bokförlag. 184 sidor. Ca-pris 350 kr. Detta är en heltäckande och väl sammanställd bok som som behandlar druvdestillat från hela världen, även om cognac och armagnac ges störst utrymme. Här redogörs för definitioner av druvdestillat enligt EU-regler som noggrannt skiljer mellan vinsprit, till vilket cognac och armagnac normalt räknas, och brandy med något lägre kvalitetskrav. Författaren förklarar utförligt produktionsprocessen från valet av druva till de olika destilleringsmetoderna och lagringssätten samt hur dessa påverkar slutprodukten. Intressant är redogörelsen för den produkt- och marknadsföringstutveckling som pågår. Boken presenterar drygt 300 producenter av cognac, armagnac och brandy med poängbedömning. Läsaren får många fina tips på små lovande kvalitetsproducenter jämsides med stora etablerade hus. Här refereras ofta till amerikanska bedömare och det skulle varit intressant att få någon av dessa, publikationer eller individer, nämnda. Vad man också saknar är en litteratur- och källförteckning. Betyg: 88 p Cognac. Axel and Bibiana Behrendt. Abbeville Press. 227 sidor. Ca-pris 350 kr. Detta är en tysk bok om cognac i engelsk översättning som ger en ingående historisk bakgrund till dryckens utveckling. Kuriöst är ett avsnitt där författarna går in på mentaliteten hos innevånarna i området. De beskrivs som envisa och tillbakadragna och lär härstamma från celterna. Boken tar noggrant upp de olika odlingsområdena och druvsorter. Kapitlet om destillering är begränsat medan lagring och mognad behandlas på ett intressant och personligt sätt. Här finns ett omfattande avsnitt med de namnkunnigaste producenterna. Cognac i matlagning är ett trevligt inslag där man bland annat uppmuntrar läsaren att återupptäcka flamberade desserter. Betyg: 80 p Juni 2002 Lättsam introduktion till vin Vin för dummies Ed McCarthy och Mary Ewing-Mulligan 349 sidor. IDG Books Böcker för "dumhuvuden" är en amerikansk success-story som började med datorhandböcker. Det var på den tiden då alla böcker om datorer innehöll cirka tusen finstilta och obegripliga sidor. En smart förlagsredaktör såg här en marknad och när den första boken, "MS-DOS för Dummies", kom ut blev den snabbt en storsäljare. Efter framgången låg temat öppet för en oändlig rad ämnesområden. Det finns idag dummies-böcker om golf, sex, fitness och öl samt även en om vin - "Vin för dummies". Idén med Vin för dummies är att vara enkel och rolig så att alla förstår. Detta får framförallt sitt uttryck i omslagsdesignen, layouten med enkla symboler och stora rubrikstilar, skämtteckningar och förstås bokens titel. Detta kan slå lite fel för vid första anblicken associerar man nästan till en snabbkurs i någon sorts vinjiu-jitsu. Läsaren ska lära sig att parera den elaka Vinsnobbens försök att sätta sig på amatörer. Efter närmare läsning visar det sig att så är långt ifrån fallet. Innehållsmässigt är boken bred i sitt upplägg, rik på grundläggande vinkunskap och sunda insikter om hur vin kan upplevas. De båda författarna, varav en är Master of Wine, är erfarna vinutbildare. Boken är indelad i tre delar med en kort nybörjardel och ett betydligt längre avsnitt för den som är lite mer erfaren. Den avslutande delen vänder sig till dem som just blivit ordentligt bitna och lär ut strategier för vininköp, organisering och datorisering av vinkällaren och varnar för fallgropar som t ex för snabbt åldrande viner. Upplägget är, trots bokens image, ganska konventionellt och tar upp hur det går till att göra vin, vad vinetiketten berättar, druvor, länder och vintyper. Det som skiljer boken från andra grundläggande vinböcker är, förutom dess inramning och ett lättsamt tonfall, att den också anlägger ett filosofiskt resonemang runt vinintresset, exempelvis funderingar kring förståelse och uppskattning av vinet contra lärobokskunskaper om fakta och siffror. Den förklarar även på ett bra sätt logiken och traditionerna bakom de europeiska vinlagarna, så att dessa inte enbart behöver ses som rigida regelverk. Inledningsvis känns boken överpedagogisk och i sin strävan efter enkelhet komplicerar man emellanåt genom ett väl omständligt språk. Troligen får man belasta översättningen för en del av detta, bitvis har den lite av ett hastverk över sig. Att till exempel översätta "a serious winelover" med "allvarlig vinälskare" verkar inte rätt. I den engelskspråkiga upplagan känns språket mer stringent. Efterhand som läsningen fortskrider blir Vin för dummies både intressant och trevlig och man känner sig redo att gå vidare i vinets värld efter att ha lagt den ifrån sig. Boken är för övrigt nu aktuell med en ny uppdaterad upplaga. Betyg: 83 p 2002 Fine Wines. The best vintages of the 20th century. Michel Dovaz. Assouline. 381 sidor. Ca-pris 375 kr. En bok som sammanfattar det gångna århundrade genom att lyfta fram det förnämsta i vinväg som detta sekel har att visa upp. Må vara med något franska glasögon. Varje årgång inramas av mer eller mindre dramatiska händelser som speglar året inom konst, arkitektur, teknik, vetenskap, sport och mode. Läsaren får möta tidsaktuella politiker, skådespelare, kungligheter, författare och idrottsmän. Detta sätter fantasin i rörelse inför mötet med vinet som givetvis står i centrum. Dovaz (som för övrigt ingick i provningsgruppen för århundradets champagne) utser år 1900 till den första stora årgången och året får representeras av bordeauxslottet Chateau Margaux. Samma år publiceras Freuds Drömtydning och Paris första tunnelbanelinje invigs. Den sista stora årgången ser han vara 1996 och han lyfter fram det italienska mousserande vinet Ca' del Bosco Franciacorta. Dovaz ger också upprättelse åt det emellanåt smädade sjuttiotalet och hittar inte mindre än fem stora årgångar detta decennium (70, 71, 75, 76, 78), att jämföra med det omhuldade åttiotalets tre (82, 85, 89). Noterbart är att ju längre in på seklet vi kommer desto fler viner finner han värda att få representera de stora åren. Det kan väl anses spegla den utveckling som skett inom vinodling och vinifikation - naturens roll har reducerats till förmån för människans nyvunna kunskap? Boken är inte bara en kavalkad utan analyserar även insiktsfullt förutsättningarna för både ett stort år och för ett stort vin. Betyg:89 p 2002 För alla sinnen. Mat och dryck. 193 sidor. Ca-pris 250 kr. ISBN: 9187406152 Detta är en bok om att kombinera mat och vin som givits ut och säljs av Systembolaget. Den inleder aningen pratigt och i sammanhanget slitna uttryck som "sinnen" och "lust" staplas på varandra. Flera av de första kapitlen kunde utan förlust redigerats ned till ett enda matigt introduktionsavsnitt. Det bästa med boken är kockarnas avdelning där recept tagits fram av några av landets duktigaste matlagare. Här finns rätter som vid första anblicken kan verka komplicerade, men som inte alls är omöjliga för den intresserade. Mycket får nog ses som helgövningar, vilket inte är fel i en tid när allt fler ägnar mer tid åt matlagning under veckosluten. Mat- och dryckkombinationerna består av resonemang om dryckesval i anslutning till recepten och mynnar ut i Systembolagets klockdiagram. Abstrakt för den som vill ha en handfast rekommendation, mer givande för den som redan är orienterad i vinstilar. Betyg: 78 p 2002 Första vinboken. Mikael Mölstad. Millhouse förlag. 96 sidor. Ca-pris 145 kr. En utgåva som berör det mesta från vinets historia till flask- och glastyper, bygge av vinkällare, servering, vin och hälsa med sjukdomsstatistik, vinländer med mera. På mindre än hundra sidor blir det stundtals fragmentariskt, men fungerar som en snabb och bred introduktion i enlighet med bokens titel "Första vinboken". Lite förvånande är att en vinbok år 2001 fortfarande börjar med Frankrike vid genomgången av vinländerna. Visst har det landet en tung vinhistoria, men det innebär inte att man förblir föregångslandet. Vi hoppas på att vid nästa upplaga så behandlas vinländerna exempelvis i bokstavsordning. Det vore mer naturligt än radikalt i dagens vinvärld. Betyg: 80 p Februari 2003 Meningen med en källare är att vinet ska kunna njutas när det är som bäst Dina Viner har läst en bok om hur man bygger och bäst utnyttjar en vinkällare, samt en engelsk introduktion till vinprovning. Glädjen att bygga en vinkällare. Johan Magnusson. Silander & Fromholtz Förlags AB. 104 sidor. Ca-pris ... kr. Glädjen att bygga en vinkällare är skriven av Johan Magnusson, medarbetare i Dina Viner och källarmästare på vinkällaren Grappe i Stockholm. Därifrån har han tio års erfarenhet av att lagra alla typer av vin. Boken behandlar ingående hur en bra vinkällare bör vara beskaffad med temperatur och luftfuktighet, inredning och säkerhet. En idealisk källare har olika temperaturskikt så att viner som nått mognad kan flyttas över till en svalare del och därmed hållas tillbaka i utvecklingen. Ett intressant avsnitt behandlar frågan vad man ska ha för struktur på sin källare med utgångspunkt från ekonomi och livsstil. Den ultimata källaren med värdfolkstouche är uppbyggd kring sällskapslivets alla faser, från aperitifen till digestiven med förlängning in i barskåpssortimentet. En sådan källare kan med lite klurighet inrymmas i en garderob eller två, men boken behandlar i första hand byggandet av en relativit rymlig källare i ordets fysiska bemärkelse och med tillhörande vinkällarromantik. Den som har läggning för det senare får sitt lystmäte i rekvisita som källarböcker, portvinstänger och sabreringssablar för öppning av champagneflaskor. Vi får rådet att köpa minst sex men helst 24 flaskor av varje vin för att följa dess utveckling och därmed ha ett antal buteljer kvar att tillgå när man vet att vinet är på topp. Nybörjarfällan är att bara köpa en-två buteljer av varje vin, då finns risken att källaren slutar som en spretig "frimärkssamling", utan att innehavaren vet vilken mognadsfas buteljerna befinner sig i. Författaren ger också bra exempel på hur man för bok över vinerna, antingen med handskrift eller datoriserat på Excel-ark. Mycket av innehållet är etablerade kunskaper som man kan hitta i olika vinböcker, men här finns allt samlat på ett ställe och författarens långa erfarenhet av hantering av lagringsviner blir ett personligt kitt som håller ihop delarna. Vad jag saknar är det gamla vodkatricket. Inbrott i vinkällare handlar ofta om att tjuven är ute efter något alkoholstarkt för snabb konsumtion. En öppen låda, gärna med bärhandtag, prepareras med en fem-sex flaskor av vodka, enkel whisky och bailey's. Lådan får en väl synlig plats innanför källardörren. När den stressade tjuven tagit sig in i vinkällaren blir detta ett glädjande kap som han snabbt kan försvinna med. Därmed har mer svårersätteliga buteljer förhoppningsvis räddats. Vad: Hur man skapar och utnyttjar en vinkällare För vem: Den som redan har eller planerar för en dito Betyg: 87 p 2002 Första vinboken. Mikael Mölstad. Millhouse förlag. 96 sidor. Ca-pris 145 kr. En utgåva som berör det mesta från vinets historia till flask- och glastyper, bygge av vinkällare, servering, vin och hälsa med sjukdomsstatistik, vinländer med mera. På mindre än hundra sidor blir det stundtals fragmentariskt, men fungerar som en snabb och bred introduktion i enlighet med bokens titel "Första vinboken". Lite förvånande är att en vinbok år 2001 fortfarande börjar med Frankrike vid genomgången av vinländerna. Visst har det landet en tung vinhistoria, men det innebär inte att man förblir föregångslandet. Vi hoppas på att vid nästa upplaga så behandlas vinländerna exempelvis i bokstavsordning. Det vore mer naturligt än radikalt i dagens vinvärld. Betyg: 80 p 2002 Att dricka sig till hälsa To your good health! The Wise drinker's guide. Dr Thomas Stuttaford. Faber and Faber. 210 sidor. Ca-pris 200 kr. Det gamla äpplet som höll doktorn borta är på väg att ersättas av ett glas vin om dagen. Det började med den franska paradoxen, som ledde till frågan varför förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar var 40 procent lägre i Frankrike än i andra industrialiserade länder, trots samma höga intag av fettrik mat. Ett uppmärksammat forskningsresultat som publicerades 1992 visade att det med stor säkerhet var vindrickandet som höll tillbaka dessa dödliga folksjukdomar. Sedan dess har en omfattande forskning om alkoholdryckers hälsoeffekter tagit fart. Resultaten har bekräftat att vid måttligt intag har alkoholen i sig en positiv verkan oavsett om den dricks i form av öl, sprit eller vin. Men det står också klart att rött vin innehåller en mängd ämnen som förstärker hälsoeffekten i flera avseenden. Dessa ämnen, med namn som resveratrol, quercetin, catechin, har visat sig mycket kraftfulla som bland annat antioxidanter och i att hålla kolesterolvärdena på rätt nivå. En bok som kom redan 1997 men trycks i nya upplagor är Thomas Stuttafords "To your good health". Stuttaford är välkänd för den brittiska allmänheten som medicinsk expert i dagstidningen The Times, där han besvarar läsarbrev om hälsa. Han menar att det har serverats alltför många klichéer om vinets positiva och negativa egenskaper. Många vinintresserade har trots alla skriverier en diffus uppfattning om dess verkliga hälsopåverkan, hur ofta och hur mycket man kan dricka vin. Med boken vill han ge en förklaring till varför ett par glas vin om dagen gynnar hälsan och skapa ett medvetande om när och hur vi bör vara försiktiga med drycken. Vin ska inte konsumeras av samma skäl som grova fibrer eller örtte. Den njutningsfyllda och sociala aspekten har ett viktigt hälsovärde i sig. Undersökningar har kommit fram till att detta har särskilt stor betydelse för att bevara vitaliteten hos äldre människor. En amerikansk studie visar att åldringar som dagligen dricker vin är mer intresserade av sitt yttre, sover bättre, känner mindre oro och är intellektuellt spänstigare än de som avhåller sig från alkohol. Dessutom indikerar resultatet att de också har bättre syn. Nyckeln är ett dagligt och måttligt drickande i samband med måltider, eftersom effekten av de många ämnen som finns i vin klingar av inom 24 timmar. Det förklarar också varför ett regelbundet intag inte kan inte ersättas av en extra tilltagen helgkonsumtion. Tvärtom så kan risken för en stroke eller hjärtattack öka dagen efter en rejäl festkväll. Författaren går igenom kroppsfunktioner och åkommor och hur de påverkas av alkohol: hjärtat, blodtrycket, levern och även sexlust och spermaproduktion. Han redogör för hur en hög konsumtion av vin, sprit eller öl kan bidra till cancer, allergier, utlösa psoriasis och epilepsi. Som erfaren läkare och vinentusiast har Stuttaford en balanserad syn på alkohol. Han hävdar att de medicinska fördelarna med ett måttligt bruk har undanhållits allmänheten. Det har att göra med den förmyndarattityd som politker och myndigheter fortfarande är duktiga på - detta budskap kan inte anförtros folket, då kommer de att dricka för mycket. Attityden har istället varit att alla bör avhållas från att dricka i syfte att undgå alkoholens skadeverkningar. Han anser också att restriktioner mot alkohol inte enbart handlar om att värna medborgarnas fysiska hälsa, utan om moraliska och ideologiska aspekter. I västvärldens pliktsamhälle anses den här sortens förlustelser alltjämt av många vara opassande. Vid sidan av restriktioner är metoden att belägga dem med dåligt samvete. Stuttafords bok är ett vapen mot det senare. För den som vill följa det senaste inom alkoholforskning, konsumtionstrender, debatt samt vilka mängder vin som i olika länder anses vara måttlig konsumtion, finns den utmärkta hemsidan "Alcohol in Moderation": www.aim-digest.com. Betyg: 85 p 2003 Jancis Robinson. How to taste . Simon & Schuster. 204 sidro. Ca-pris 250 kr. Jancis Robinson är vid sidan av Hugh Johnson troligen världens bästa vinboksförfattare. Kunnig, produktiv och pedagogisk. Hon är sympatiskt pratglad i sina texter, ändå är varje mening späckad med information. Talförheten går aldrig ut över innehållet, istället blir den en bonus till läsaren. Här skiljer hon sig från kollegan Oz Clarke, som även han kan vara underhållande pratig i sina böcker, men som dessvärre emellanåt tappar fokus. How to taste är en omarbetad nyutgåva av en bok som första gången kom för tjugo år sedan. Den är en av de bättre introduktionerna till vinprovning. Bokens provningsprincip bygger på att först reda ut vinets struktur - intensiteten i sötma, syra, alkohol och tanniner och balansen dem emellan, innan man hänger på "fruktsalladen", dvs de olika aromerna. Allt klart och tydligt upplagt med förslag till förtydligande provningar. Boken är också fylld av funderingar kring udda provningsdetaljer, till exempel hur man gör med tandkrämssmaken inför en förmiddagsprovning av fina röda viner. Det är enkelt, man borstar utan tandkräm. Hon tycker att det ser fånigt ut att blunda och dofta, men vågar sig ändå på det ibland för den extra koncentration det ger. I slutet finns en användbar lista med engelska provningstermer som kan komma till nytta även vid läsning av annan engelsk vinlitteratur. Jancis Robinson är pinsamt sällan översatt till svenska med tanke på den auktoritet hon är. I ärlighetens namn är det överhuvudtaget ont om bra vinlitteratur på svenska, särskilt för den som lämnat nybörjarstadiet. Ett råd är att redan från början ge sig in i den rika engelskspråkiga vinboksfloran. Det går relativt snabbt att komma in i terminologin och inte minst blir vingårdsbesöken mer givande med ett trimmat internationellt fackspråk i bagaget. Vad: Brilliant introduktion till vinprovning. För vem: Nybörjare och erfarna provare som vill titta tillbaka. Betyg: 92 p 2002 2002 Må sabatieren och cd-spelaren vara med er När snart sagt alla vill ge ut en bok om mat eller dryck så uppstår det en brist på kulinariska teman. Landskap, etnisk mat och enskilda råvaror är exempel på gravt överexploaterade områden. Vem orkar med ännu en toscansk kokbok och reseskildring? Förlagen letar febrilt efter nischer för sina kokböcker, dvs kokboksidéer kopplade till teman som ännu inte tjatats ut. Bokhandelsdiskarna fylls av kokbokstitlar som innehåller livstilar, historia, romanhjältar, handikapp och olika prestationer. Ett exempel är ikon-kokböcker som bär namn efter kända artister, filmer, idrottsstjärnor eller celebriteter av något slag. Detta är egentligen inget nytt, en sorts klassiker i genren är Sophia Lorens italienska kokbok In Cucina Con Amore från 1971, som visade sig innehålla mest franska rätter. Men fenomenet har vuxit till något som liknar en jättemarknad och idag hittar vi kokböcker med Sopranos, Martin Scorscese, Ted Nugent och Disneyfigurer för att nämna några. Gillar man en tv-serie eller film är det naturligtvis kul att ha kokboken. Faktum är att flera av dessa böcker inspirerar mer än många av våra stjärnkockars alster. Dels har man en relation till rätterna och dels har böckerna ofta en stark koppling till musik. Dessutom är de ofta professionellt genomarbetade numera. Under regniga höstdagar kan man med andra ord ha riktigt kul med den här typen av kokböcker. Isaac Hayes. Cooking with Heart & Soul. Putnam. 212 sidor. Ca-pris 350 kr. Isaac Hayes är soulkung med en fyra decennier lång meritlista som låtskrivare, sångare, grammyabonnent och oscarsvinnare. Det känns naturligt att han bär solglasögon även vid spisen. Köksmeriterna sträcker sig längre än till att ge röst åt kocken i den animerade serien South Park. En gång i tiden var han grillkock i hemstaden Memphis. Senare som ensamstående hemmapappa till fem barn tvingades han under flera år att vända på slantarna i hushållskassan, då perioden sammanföll med en kännbar nedgång i karriären. Det märks att boken är ett personligt skötebarn och inte en förlagsprodukt som lånat namnet. Mellan recepten berättar han anekdoter ur livet och karriären. Hayes version av soulfood är en blandning av sydstatstraditioner, hälsotänkande, egna kökserfarenheter och förstås musik. Majs och bönor tillhör basingredienserna och kompletteras med kött, fågel och fisk. Att det förekommer mycket torkade örter på bekostnad av färska är inget problem då de är lätta att skifta. Då är det är tristare med de färdiga varumärkes-kryddblandningar som anges väl ofta i recepten. Några fiskrecept har dessutom för långa tillagningstider. Hayes är annars noggrann med redskap och temperaturer och vill att läsaren bland annat skaffar en pålitlig ugnstermometer. Boken har en hög inspirationsfaktor. Ett födelsedagspaket (eller julklapp) med CD:n Heart & Soul och Best of Isaac Hayes XL får soulälskande matnördar att glädjeskutta ut i köket. Betyg: 90 p The Star Wars Cookbook II. More galactic recipes. Chronicle books. 60 sidor. Ca-pris 220 kr. Här är det rätternas namnlekar som roar tillsammans med uppläggningarna som formas till kända motiv ur filmerna. Recepten är så enkla att den vuxne läsaren utan problem kan bli en kökets Jedi-riddare och kanske leda familjens lärjungar rätt i köksuniversum. Boken innehåller överraskande nog flera goda och klassiska råd för köksarbetet. Som att börja med ett städat kök och hålla det fortsatt rent under matlagningens gång genom diska kastruller och skålar efter hand. Och för säkerhets skull - vi lever i en ängslig tid - brandkårens telefonnummer bör finnas närmast telefonen. Därefter börjar det roliga: Darth Maul Dip, Pickle Jar Jar - inlagda grönsaker smaksatta med vitlök, Boss Nass Broccoli med parmesan eller Padmé Pad Thai - räkor, musslor och bönor, och så vidare. Även den här boken bör konsumeras till musik. Marschera in med desserten Anakin's Apple Crisp ackompanjerad av The Flag Parade från filmens soundtrack. Betyg: 82 p Are you hungry tonight? Elvis' favorite recipes. Brenda Arlene Butler. Gramercy. 64 sidor. Ca-pris 300 kr. Även om titeln antyder det så har den här boken inte ett uns av ironi eller självdistans. Här finns till exempel inte en enda bild av Elvis i det plufsiga Las Vegas-stadiet, vilket skulle skänkt en klädsam distans till det konventionella innehållet. Det verkar som att författaren tror att läsaren på allvar skulle vara intresserad av receptet till Elvis och Priscillas bröllopstårta. I övrigt innehåller boken ganska förutsägbara saker som glaserade donuts, den berömda sandwichen med banan och jordnötssmör, cheeseburgare och efterrättspajer. Är du inte samlare så skippa boken och köp hellre ett bra Elvis-album. Till exempel den tidigare nämnda CD:n The Sun Sessions från 1954. I en liten sjabbig Memphis-studio står producenten Sam Phillips med en 19-årig ännu okänd sångare och jobbar fram vad som blev embryot till rock'n roll. Med volymen som högst vill man travestera Brillat-Savarin - upptäckten av en ny stjärna betyder mer för mänskligheten än skapandet av en ny maträtt. Betyg: 74 p 1998 En guldgruva för Italienentusiaster Italianwines för första gången på engelska Italianwines 1998 600 sidor. Gambero Rosso/Slowfood Editore Italianwines är en italiensk vinguide och publiceras nu för elfte året i rad. Från och med 1998 års utgåva finns den på engelska. Det har öppnat en värdefull källa till information om italienska kvalitetsviner för oss som inte behärskar italienska. Italianwines koncentrerar sig just på att ge en bild av Italiens kvalitetsviner. Den påminner aningen om franska Hachettes vinguide, men har betydligt färre producenter men innehåller istället betydligt mer information. 1998 år upplaga innehåller 8501 viner från sammanlagt 1392 producenter och enligt utgivarna själva är detta den omfångsrikaste översikten av italienska kvalitetsviner som finns. Vinerna bedöms i blindprovningar av ett hundratal erfarna provare spridda över detta världens största vinproducerande land. Man arbetar efter en enkel 4-gradig skala som symboliseras av vinglas. Intressant är att även noll glas är ett bra omdöme och det baserar sig på att inga viner av låg kvalitet överhuvudtaget har tagits med i boken. Exceptionella viner ges maximala tre glas. I 1998 års upplaga har 117 viner bevärdigats detta högsta betyg, vilket motsvarar drygt en procent av bokens bedömda viner. Producenter vars viner fått tre glas minst tio gånger markeras med en exklusiv stjärna för kontinuitet i kvalitet. Endast tio vinhus har hittills lyckats med denna prestation och dessa toppas av Gaja som hela 18 gånger fått tre glas för sina viner. Därmed är han bara två högsta-betyg från en andra stjärna. Vinerna betygsätts efter kriterier som intensitet, balans, koncentration och längd, men också inbördes i förhållande till kvalitetsklass, årgång och ursprung. Följaktligen är det inte säkert att ett vin från exempelvis Apulien är fullt jämförbart med ett från Piemonte även om båda har fått samma betyg. Redaktionen betonar också hur viktigt det är att vinerna är ursprungskarakteristiska och speglar sin druvas egenskaper. Utöver betyget ges också en prisindikation för varje vin. Därtill får läsaren en årgångsguide för några klassiska italienska områden som går tillbaka till 1970. En guide över italienska kvalitetsviner riskerar att domineras av klassiska kvalitetsområden. Piemonte och Toscana får naturligtsvis stort utrymme men redaktionen har gjort ett utmärkt jobb i att noggrant täcka hela landet. Exempelvis kan man bli överraskad av att det nämns många bra och löftesrika viner från exempelvis Ligurien. De senaste årens snabba utveckling i Italien har ju annars gjort sig mest påmind i landets östra och södra delar, åtminstone härhemma. Intressant är också den inledande kommentaren till varje region. Här analyseras utvecklingen i området, vad som hänt sedan förra utgåvan och förväntningar på framtiden. Genomgående väcker guiden nyfikenhet på regioner och enstaka viner. Här finns en stor mängd producenter att upptäcka som aldrig ges utrymme i standardlitteraturen om vin. Det går alltid att resa invändningar mot urval och betyg i en sådan här publikation. Men några stickprov tyder på rimliga omdömen och detta är en årlig guide med gott rykte som ständigt utvecklas. För Italienentusiaster och vinimportörer är boken en guldgruva. Slow food-rörelsen - gastronomins Greenpeace I sammanhanget är det värt att nämna några rader om Slow Food. Italianwines är ett samarbete mellan Gambero Rosso, ett italienskt förlag som specialiserat sig på mat och vin samt Slow Food-rörelsen. Denna sammanslutning grundades i Italien 1989 och har idag 40 000 medlemmar i 35 länder. Den framställs ibland lite spektakulärt som en slags motståndare till hamburgerkulturen, viket är missvisande. Rörelsen föddes ur insikten att oroväckande många uråldriga livssmedelsprodukter och drycker, i likhet med många växt- och djurarter, är på väg att för alltid försvinna. Genom bildandet av Slow Food ville man bidra till att regionala önologiska och gastronomiska kulturarv inte glöms bort av samtiden eller kommande generationer. Man förespråkar kvalitet och mångfald och ser ett allvarligt hot i den flod av standardiseringsnormer som idag sveper över mat- och dryckesindustrin över hela världen. Som motverkande åtgärder samlar man in bidrag till småskaliga jordbruk och livsmedelsproducenter, man ger ut guider, receptböcker, tidningar och ordnar seminarier och provningar för att sprida kunskap hur man bäst kan njuta av mat och vin. Betyg: 90p 2001 Vin och gastronomi. Michel Jamais. Millhouse förlag. 256 sidor. Ca-pris 395 kr. ISBN: 9189614003 Michel Jamais gav för några år sedan ut "Vin mat och dukade bord", en bok om att kombinera mat och vin som bitvis blev ganska svårgenomtränglig. I denna helt nya bok kommer hans kunskaper betydligt bättre till sin rätt tack vare bokens pedagogiska, luftiga struktur och en mer driven språkstil. Boken är grundlig och reder ut vad som händer i mötet mellan mat och vin utifrån grundsmaker, harmoni, kontrast och tillagningsmetoder. Här finns givande övningar som leder teorin in i praktik. Den skolboksinfluerade layouten är otrendig, vilket är befriande då detta inte är någon blädderprodukt utan en genomtänkt arbetsbok. Den som sätter av några helgeftermiddagar i vintermörkret med boken, kommer nästan garanterat ut som en expert i ämnet, lagom till primörsäsongen. Betyg: 87 p Maj 2003 Jamies kök. Jamie Oliver. Bonniers. 336 sidor. Ca-pris 400 kr. Jamie Oliver har tröttnat på den nakna kocken. Nu är det Jamies kök som gäller. Det är på en gång kokbok, tv-serie, restaurangskola för värstingar (ett bättre alternativ till Västindienseglatser) samt en restaurang. Fast den senare heter egentligen Fifteen. Boken är litet upplagd som lärobok och med hjälp av recept och metodanvisningar visas hur man pocherar, brässerar, ugnssteker och friterar med mera. Entusiasm och köksglädje råder det, liksom i de tidigare böckerna, ingen brist på. Från den 28 april och sju måndagar framåt kan man i Kanal 5 följa Jamies arbete med att starta sin restaurang och utbilda de arbetslösa ungdomarna till kockar. Betyg: 90 p 1998 Mrs Robinson bekänner En vindoyenne har skrivt sina memoarer Confessions of a Wine Lover Jancis Robinson 367 sidor. Viking Knappast någon vinintresserad kan undgå Jancis Robinsons namn. Hon tillhör en liten skara av internationellt framgångsrika vinskribenter som läses och betalas av miljontals läsare. Vid 47 års ålder har hon skrivit sin självbiografi. Den gavs ut i England förra hösten och har nu börjat hitta vägen till svenska bokhandelsdiskar. Boken speglar lika mycket vinvärldens utveckling under drygt två decennier som Jancis Robinsons egen. Hennes karriär sammanfaller med de omvälvande förändringar som tar avstamp i sjuttiotalet och som kom att ge oss mer av bättre vin än någonsin tidigare. (Tacksamt nog har de också givit oss mer och bättre vinlitteratur.) Under samma period har entusiasmen för vin vuxit till en internationell folkrörelse och skapat ett investeringsobjekt som sätter prisrekord hos auktionshusen. När hon i tjugoårsåldern skrev sin första artikel om vin hade vinvärlden inte sett många innovationer de senaste hundra åren och i vinregioner där klimatet var ett hinder för hög kvalitet, hade den nya teknik som snart skulle bemästra detta ännu inte fått sitt genombrott. Att vid början av sjuttiotalet ge sig in i vin & spritbranschen fordrade en hel del mod av en ung kvinna som läst vid Oxford. Det var, åtminstone i London, en bransch som dominerades av kritstreckskostymer och rökiga femtimmarsluncher. Att visa uppriktigt intresse för mat och dryck sågs av många som depraverat och politiskt inkorrekt. När The Times stora matskribent, Bernard Levin, i sin kolumn berättade om måltider han skattat högt, blev han på insändarsidan omedelbart uppläxad av indignerade läsare som tillägnat sig tidens sociala patos. Men det var inte av brist på trendkänsla som Jancis Robinson lämnade jobbet som charterreseledare för att börja på Wine & Spirits, då en oglamorös branschtidning söndermutad av gingrossister. Nej, det var för att hon hängav sig till ett genuint intresse för mat och vin, som väckts till liv av just arbetet runt Medelhavet. Hon följer tidigt sin intuition utan att snegla alltför mycket på omvärlden. Så har hon lyckats uppfatta trender långt före andra, vilket bidragit till hennes framgång. Tidsandan växlade också snart och det dröjde inte länge innan tidningsredaktörer, förläggare och tv-producenter började se stora möjligheter i ett växande vinintresse. Men de insåg samtidigt att om man ville nå den stora publiken så gällde det att komma bort från den lite snobbiga elitism som vin ofta förknippades med. Då var Jancis, den före detta hippietjejen med sin avspända syn på vin, den rätta. Hon hade dessutom haft ihop det med en av medlemmarna i Pink Floyd, sjuttiotalets megarockband. En bättre kontrast till allvarliga kostymfarbröder med tastevin runt halsen stod inte att finna. Hon var inte sen att ta vara på möjligheterna som öppnade sig och skrev elva böcker under lika många år, medverkade i tv-serier och publicerade oräkneliga tidningsartiklar. Den definitiva kröningen som vinvärldens doyenne följde med utgivningen av uppslagsverket The Oxford Companion to Wine. Arbetsbördan för denna mastodontpublikation var nära att knäcka henne. Under hennes första år i branschen provades de mest enastående viner och årgångar. Jämförande provningar av Bordeaux' 61:or var regelbundet återkommande och likaså omfattande provningar av högklassiga viner från berömda år som 29, 34, 45, 47, 49, 53, 59 och fler därtill, inte sällan också klassiska 1800-talsårgångar. Motsvarande provningar är idag ytterst sällsynta, säger hon, även för vinskribenter av hennes egen kaliber. Hon bekänner att det många gånger är tråkigt att prova vin. Som professionell är provandet kravfullt, varje vin förväntas följas av en intelligent och träffande analys. Vanligen blir det snabbt tröttande att höra om alla fantastiska viner som någon provat. Men Jancis Robinson lyckas ofta med att placera vinet i ett sammanhang där man fångas av hennes privata funderingar, till exempel om varför just dessa (sällsynta och berömda) viner har tagits fram. Vilka dolda drivkrafter finns bakom hängivelsen till vinet utöver kärlek till drycken? Den spännvidd vinindustrin idag rymmer illustreras av möten med två ytterligheter: å ena sidan fransmannen Francois Mitjavile som i liten skala producerar ett egensinnigt och av vinkonsumenter mycket högt värderat vin på den lilla St Emilion-egendomen Le Tertre Roteboeuf. Han älskar att prata och delar frikostigt med sig av sitt dyrbara vin och sin filosofi. Å andra sidan Ernest Gallo, världens största och kommersiellt framgångsrikaste vinproducent som masstillverkar bordsviner och enklare kvalitetsviner, ofta prisvärda sådana, borta i Kalifornien. Den gamle mannen lämnar inte ifrån sig någon information, det är istället han som lyckas dränera den välkända vinskribenten på upplysningar om konkurrenter och synpunkter på marknaden. Det är människorna som är bokens styrka. Jancis Robinson är mer intresserad av människorna kring vinet, än av vinet självt. Vinpersonligheter radas upp. Med intelligens och kunnighet får hon dem att bli förtroliga vänner. De blir till ett persongalleri som utgör stommen i vinets värld de senaste decennierna. Genom dem speglar hon den dramatiska utvecklingen och åstadkommer ett tidsdokument. Häri ligger också svagheten. Många möten upprepar sig till innehållet, det är bara personen som är ny. Som läsare lägger man pusselbitar och får en tydligare bild av den värld många av oss är så upptagna av. För Jancis Robinson är det bara en tidsfråga innan "ny-nya världen" är här. Det är länder som Korea, Thailand, Vietnam och Kina. Håll tillbaka leendet och betänk att för drygt 20 år sedan var det inte många som tog Chile, Argentina, Australien eller ens Kalifornien på allvar. Och utvecklingen idag går betydligt snabbare än den gjorde då. Kanske Munskänkarna stora resmål år 2015 blir vinmetropolen Ho Chi Minhs Stad. Jancis Robinson har då säkert redan varit där och skrivit två böcker och gjort en tv-serie. Betyg: 90 p Vinunderhållning på svenska Kronstams vinbok Bengt-Göran Kronstam, Claes Löfgren 220 sidor. Bokförlaget DN. Ca-pris: 445 kr Dagens Nyheter vinskribent Bengt-Göran Kronstam börjar sin vinbok med att sätta ett glas champagne i handen på läsaren. Det som inträffar är att man glömmer bort glaset för läsningen och bilderna. Även om förlagstexten på omslaget gör en poäng av att här inte finns traditionell vinlexikalia med årgångstabeller och provningsnoteringar, så är sidorna fyllda av fakta naturligt inbäddade i texten. Under läsningen får vi insikt inte bara i moderna vinmakares filosofier, utan också i den del av vinindustrin som blir allt viktigare i den hårda konkurrensen, nämligen marknadsföring och konsumenttrender. Med hjälp av boken förstår vi varför kvalitet framför kvantitet har hjälpt många vinfamiljer från ruinens brant till internationell succé. Tyngre fakta blandas upp med spännande kuriosa som att 95 procent av vinerna som säljs i Australien är uppdruckna inom ett dygn, eller att ett års skörd från världens vingårdar ger ungefär 40 miljarder flaskor. Bilderna har naturligtvis stor betydelse i en text- och bildbok som denna. Av bokens 220 sidor är fler än hälften rena bildsidor. Även om en och annan bild känns igen så är urvalet fräscht och det är en njutning att se många av dessa bilder. Risken med Löfgrens välutnyttjade arkiv är annars att samma bilder återkommer alltför ofta i olika publikationer och därmed riskerar skåpmatsstämpel. Ett problem med bildmotiv från vinvärlden är att de ofta blir till klichéer - ekfat i lagringskällare, böljande vinfält och halvporträtt av vinmakare som begrundar resultatet i vinglaset. Visst finns de motiven även här, men Löfgren är tveklöst på väg bort från dem. Även om motivet är bekant, så kan innehållet få en annan innebörd. Det illustreras av en annorlunda vinkel på skördearbetare i Kalifornien som tidigt på morgonen anlänt till vinfältet i sina stora men bedagade amerikanska bilar. En bild i tunbjörksk anda som lämnar plats för betraktarens fantasi. Betyg: 90 p 1998 En trevlig eftermiddag med Oz Clarke Men cd-romskivor om vin lyfter inte från konventionellt boktänkande Oz Clarke's Wine Guide CD-ROM. Websters International Publishers Cd-rom skivor för vin hittar man ibland på butikshyllan benämnd multimedia. Förstavelsen multi är här tveksam, ibland verkar det mer som man fört över en bok till detta förhållandevis nya medium, snarare än utgå från de inbyggda möjligheter det erbjuder i sig. Detta blir särskilt uppenbart när man jämför med många av de datorspel på cd barnen tar hem. Dessa är ofta mångdimensionella inte bara bildmässigt utan i hela sitt utförande. De inrymmer på samma gång strategi, taktik och rollspel med dramatiska vinklar och djup i sin bild- och ljuduppbyggnad. Allt baserat på oemotståndligt spännande interaktiva processer. Här bör finnas mycket inspiration att hämta för vinpedagoger som lockas av de nya multimedierna och kanske då mer i det mentala förhållningssättet till mediumet än i form av effekter. Det ligger nära till hands att tänka på tv-mediumet som i unga dagar gjordes som radio med den enda skillnaden att man kunde se den som stod för pratet. Kort sagt, det verkar inte som man utnyttjar möjligheterna. Kanske är det en fråga om val av IT-produktionsbolag, för mot själva kunskapsinnehållet finns inte mycket att invända. Oz Clarke´s vinguide på cd-rom kom ut första gången 1995 och finns nu i en uppdaterad version. Den bjuder på ett både matnyttigt och underhållande innehåll även om det inte skett några större ingrepp i själva utförandet sedan förra utgåvan. Nya producenter har tillkommit och den tekniska terminologin är förnyad. Nu förklaras även komplicerade begrepp från den moderna vitikulturen som till exempel canopy management. Avsnittet om mat och vin har utvecklats och här finns 600 maträtter att söka vin till. Men fastna inte med enskilda rätter och ett specifikt vin, utan para istället ihop en mattyp med en vinstil. Det ger större frihet och är lärorikare. Oz lär oss också att prova vin och har ett charmigt sätt att beskriva vinet som är spontant och träffsäkert. Men den som har läst Higher Certificate, det populära engelska utbildningspaket som nu studeras av vinintresserade över hela världen inklusive Sverige, inser snabbt att det har Oz Clarke inte gjort. Man saknar något av det strukturerade vinprovarspråk som denna kurs kan ge. Bristen på ett någorlunda gemensamt språk har blivit ett problem som växer i takt med vinintresset. Detta togs för en tid sedan upp av journalisten Gustaf von Platen i Svenska Dagbladet där han menade att vinkonsumenten blir lidande av ett vagt definierat språk (Svd 27/7 1998 "En något stjälkig smak"). Frågan diskuteras också internationellt i vinkretsar och är delikat då alla som ägnar sig åt vin befinner sig i glashuset. Men nyutgiven vinlitteratur har en ansvarsfull roll att fylla här. Bland det bästa med den här cd:n är uttalsguiden, som är ett steg i rätt riktning. Vi lär oss att uttala namn som Tokaj Kereskedöhóz, Overgaauw, Oisly-et-Thésée och får höra hur man egentligen säger Louis Roederer och Freixenet och var exakt betoningen ligger på italienska druvnamn. Att sedan den utmärkta Alsace-producenten Marc Kreydenweiss uttalas med misstänkt mycket amerikansk accent överser man gärna med, själva namnet inbjuder ju till det. Söksystemen är enkla med många ord länkade till sina respektive avsnitt. Här finns ett användbart druvindex med synonymer och viner gjorda på druvan. Kartorna ger en god översiktbild och på vissa kan man klicka sig ner till kommunnivå (en liten vink om teknikens möjligheter). Men efter en trevlig eftermiddag med cd:n tonar nyhetens behag ut. Förmodligen kommer det att dröja allt längre mellan tillfällena den används. Det är helt enkelt bekvämare att slå upp en bok än att starta datorn och ta fram cd-skivan - den har ju egentligen inte så värst mycket mer att erbjuda än boken. Häri ligger en utmaning, när en vin-cd gör skäl för namnet multimedia och erbjuder värden som boken inte klarar, det är först då den kan gå från att vara förströelse till att bli ett mäktigt pedagogiskt vardagsredskap för den vinintresserade. Betyg: 83 p 2001 Les Grands Bordeaux Franck Dubourdieu Mollat. 140 sidor. Ca-pris 250 kr. Vilka bordeauxviner är de bästa i varje årgång och vilken är den bästa tidpunkten att öppna de dyra buteljerna? Denna tvåspråkiga (franska och engelska) användbara bok ger svaren för årgångarna 1945 till och med 1993. För varje årgång har vinerna klassats i tre kategorier: bra, mycket bra och utmärkt. Inom varje kategori presenteras sedan vinerna i ordning efter hur bra de anses vara. För att överhuvudtaget komma med måste vinet nå upp till en viss kvaliteströskel. För vissa svaga årgångar exempelvis under 70-talet klarar inga eller ytterst få viner detta krav. Det framgår dock inte av boken vilka utöver författaren som ingår i provningspanelen. Varje årgångs förutsättningar beskrivs utförligt med avgörande datum och väderförhållanden samt hur detta slutligen påverkat vinet. Boken täcker nästan 50 år med intressant information och bedöming av regionens bästa egendomar. Betyg: 89 p 1999 Personlig tappning av vin och kultur Sällsamt om vin - Linnéas tappning Linnéa Stigell 253 sidor. B. Wahlströms Bokförlag. Ca-pris: 225 kr Det var ett au pair-jobb hos en vinintresserad familj i Kalifornien som väckte entusiasm för drycker hos vinjournalisten Linnéa Stigell, medarbetare i bland annat denna tidning. I boken "Sällsamt om vin" får vi nu hennes egen tappning av vinets värld. Den går tillbaka 7000 år i tiden till vad man tror är vinets vagga i Georgien, sträcker sig fram till aktuella besök hos bland andra Robert Mondavi i Kalifornien och champagneproducenter som Pol Roger och Krug. Läsaren får också möta berömda konsumenter av ädla drycker som Winston Churchill och USAs tredje president Thomas Jefferson. Linnéa Stigell sätter lättsamt och lärorikt in vinet i ett större sammanhang genom att betona kulturella värden kopplade till konst, musik, teater och litteratur. Boken avslutas med ett avsnitt om vinprovning och druvor. Betyg: 80 2000 Linnéas Vinordbok Linnea Stigell. B. Wahlströms. 226 sidor. Ca-pris 150 kr. Vin är ett stort ämnesområde som rymmer en mängd svårbegripliga uttryck. Inte minst uppdagas detta när konsumenter ska ta del av vinskribenters beskrivningar av vin. Vinskribenten Linnéa Stigell har sammanställt en användbar ordbok som redogör för termer inom områden som vinprovning, druvsorter, vinländer och vinframställning. Här nämns även omtalade vinfirmor och vinpersonligheter. Utifrån ett register kan läsaren slå upp ord och få svar på vad de betyder. Urvalet av termer är stort och det skulle vara en omöjlig uppgift att vara komplett inom det här begränsade bokformatet. Något iögonfallande är det ändå att en vinnation som USA utelämnats när nästan alla övriga av världens vinländer nämns. Och visst vore begreppet cava värt att förklaras här, en stor och ofta missförstådd produkt från vårt största vinimportland Spanien. Betyg: 79 p 1999 Sällsynta sidor om Loire Varför finns det så få vinböcker om Loire? Dina Viner har hittat en bok. A Wine & Food Guide to the Loire Jacqueline Friedrich 434 sidor. Mitchell Beazley. Ca-pris 340 kr. I den strida strömmen av vinlitteratur är Loire en om inte vit, så åtminstone grå fläck på utgviningskartan. Den som vill fördjupa sig i området är hänvisad till Loire-avsnittet i allmänna vinböcker, där i stort sett samma information upprepas. En utmärkt bok specialiserad på Loire är A Wine & Food Guide to the Loire, skriven av den amerikanska journalisten Jacqueline Friedrich, som varit bosatt i området under många år. Boken har funnits i bokhandeln sedan en tid tillbaka. Den 100 mil långa Loire, ibland kallad Europas sista otämjda flod, omges av cirka 60 appellationer. Floden har sin källa i Centralmassivet varifrån den rinner norrut mot Orlèans, böjer av västerut mot Nantes för att mynna ut i Atlanten. Regionen exporterade vin redan på 1200-talet och idag hittar vi här några av världens mest komplexa och långlivade viner. På grund av det nordliga läget har väderleken och därmed årgången stor betydelse för vinets kvalitet. Höstarna vid havet runt Nantes kan abrupt övergå i storm och kraftiga regn och det gäller att ha plockat muscadet-druvan innan september är förbi. Längre österut, innanför Orlèans, kan hösten däremot vara så ljus och ljummen att den tillåter sena skörder av chenin blanc ända in i november. Då får vi de uppskattade söta vinerna som kan sparas under decennier och där druvorna vissa år angripits av den eftertraktade ädelrötan. Författaren växlar mellan olika perspektiv för att ge oss en sammansatt bild av Loire. Läsaren får flera historiska förklaringar till framväxten av Loires olika vintyper utöver klimat och jordmån. Bland annat kan senmedeltidens skattesystem ha spelat en stor roll. Grunden till ett modernare vin-Loire läggs runt andra världskriget. Då började bönderna specialisera sig på en enda gröda mot att tidigare ha odlat druvor, frukt och spannmål om vartannat. Samtidigt gjorde mekaniseringen sitt intåg, kooperativen blev fler och skolor för önologi växer fram. Tyvärr hämmades utvecklingen av för tidig plockning och stora skördeuttag med syrarika och tunna viner som resultat. Detta har påverkat omvärldens bild av Loire fram till våra dagar. Nu pågår här, liksom i så många andra vinområden, en kvalitetsrevolution som också påverkas av ett generationsskifte. Ovanligt många söner och döttrar tycks vara på väg att ta över vindomänerna i Loire. Flera av dem har en gedigen utbildning med studier eller praktik i Kalifornien och Australien eller på närmare håll som i Bourgogne. Men när det blir dags att prova nya idéer verkar nyskaparna allt som oftast hamna i konflikt med appellationslagarna. Följden kan bli att dessa regelverk som styr odling och produktion i allt större utsträckning överges. Boken påminner oss om att Loire inte slutar vid Sancerre och Poilly Fumé, utan faktiskt fortsätter söderut förbi Allier-skogarna ned till Auvergne, inte så långt från Lyon. Här finns flera intressanta vindistrikt som får löftesstämpel, av vilka Côte Roannais så sent som 1994 upphöjdes till AOC. Vissa bedömare menar att denna del av Loire kommer att ta över när den pågående kvalitetsutvecklingen av Sydfrankrikes viner mattas av. Området tillhör mer eller mindre också Lyon-traktens berömda "skafferi" och hyser många bra restauranger, bland andra tre-stjärniga Troisgros i Roanne. Här kommer boken in på ett annat intressant avsnitt, nämligen Loires gastronomi. Vinerna sätts in i ett gastronomiskt sammanhang vilket är särskilt intressant då Loires lättare vinstilar passar utmärkt till moderna matlagningsstilar. Boken är stark på kulturhistoria, den tar oss också med till merparten av kvalitetsproducenterna i de olika distrikten, men är begränsad i årgångsbedömingarna. Författaren har från början ingen professionell vinbakgrund, men med journalistens instinkt söker hon bakgrundsfakta, analyserar och paketerar om till läsvärda och lärorika texter. Betyg: 86 p 2000 Munskänkarnas Vinbok Catarina Hiort af Ornäs. Forum. 313 sidor. Ca-pris 350 kr. En blivande svensk klassiker i ny, grundligt omarbetad upplaga. Denna traditionellt upplagda lärobok i vin fungerar både som en utmärkt introduktion och en första fördjupning för vinintresserade. Boken börjar som sig bör med vinets historia från vaggan vid Svarta Havet och fortsätter utförligt om vinproduktion och vinprovningsteknik. Huvuddelen av boken redogör för merparten av världens vinregioner, deras vinlagar, druvor och vinstilar. Munskänkarnas Vinbok och uppslagsverket En Värld av Vin är två böcker som kompletterar varandra. Tillsammans utgör de ett oumbärligt svenskt baspaket i vinkunskap. Betyg: 89 p 2002 Den nakna kockens återkomst. Jamie Oliver. Bonniers. 278 sidor. Ca-pris 350 kr. Dags för den nakna kockens återkomst i svensk översättning. För den som inte redan köpt boken på engelska kan meddelas att detta, likt föregångaren, är en humörhöjare. Åtskilliga är de kokböcker som i förtexter lovar hur enkelt och skojigt det ska bli att laga mat med just den boken, men vid närmare granskning bjuds inte så mycket mer än ett hurtigt tonfall. Så är inte fallet här. De bokstavligen ihopslängda uppläggningarna, som får tallriksesteter att vända sig bort, lockar med kraft fram köksenergin. The Naked Chef är från början ett "koncept" med scooter och studiobyggt bohemkök skapat av ett tv-produktionsbolag, där kockrollen nästan mest var tänkt som rekvisita. Jamie Oliver fick jobbet och förvandlade allt annat än sig själv till rekvisita. Faktum är att han inte ens ägde de fulla rättigheterna till den första boken utan delade dem med tv-bolaget. I den här boken står han som ensam copyright-innehavare och är värd varenda royaltykrona. Betyg: 87 p Januari 2002 Världens mest sålda vinbok har fått ny författare The World Wine Atlas Hugh Johnson, Jancis Robinson. Mitchell Beazley. 352 sidor. Ca-pris 690 kr. Få produkter kan härledas geografiskt så tydligt som vin. Oftast kan vi genom en blick på förpackningen se varifrån det kommer, vem som gjort det och när. Vinets karaktär kommer till stor del från dess ursprung - odlingsplatsens jordmån, klimat, läge och druvsortens anpassning - det fransmännen kallar "terroir". Speciella och strikt avgränsade geografiska förutsättningar för vinodling kan identifieras i de flesta vinländer, även om företeelsen är mest utvecklad i klassiska europeiska vinområden. Härur föddes för drygt 30 år sedan Hugh Johnsons briljanta och logiska idé att skapa en vinbok som bygger på kartor - en vinatlas. Bokens omedelbara succé lade grunden till dagens omfattande vinturism. Det blev nu mycket enklare för bilar och busslaster att hitta bland vingårdarna. The World Atlas of Wine, världens mest sålda vinbok, kom nyligen i sin femte upplaga. Det är remarkabelt hur världens vinkarta ritats om sedan den föregående upplagan publicerades för bara sju år sedan. Nya vinländer och områden har tagit form och välkända regioner har bytt stil. Parallellt har vinkonsumenternas intresse för kvalitetsvin ökat explosionsartat. Vin har blivit hälsobringande och vinmakning upphöjts till en omskriven konstart. Johnson insåg att han själv inte var kapabel att spegla förändringarna. Istället för att kanske bli frånkörd tog han hjälp av en annan bästsäljare, Jancis Robinson, bland annat redaktör för mastodontencyklopedin The Oxford Companion to Wine och Financial Times vinskribent. Hennes roll blev att uppdatera och vitalisera det berömda verket. Med sin auktoritet och insikt i vinvärldens utveckling är hon som ingen annan lämpad för den delikata uppgiften att balansera Johnsons konservatism och torra men medryckande och spränglärda sakprosa. En principiell skillnad från förra upplagan är att det lite patroniserande uttrycket "nya världen" inte längre används. Författarna är överens om att vi idag har en enda stor vinvärld. Snarare är det så att den gamla världen blivit ny, än tvärtom. Textavsnitten är utökade och rejält omarbetade av Robinson. Cognac och armagnac har fått lämna sin plats till förmån för vin. I stort sett är det bara de historiska avsnitten, Johnsons hjärteområde, som är orörda. Flera distrikt bland annat i Spanien har gått från fotnoter till egna rubriker och kartor, medan Thailand, Taiwan och Brasilien nu träder in i boken på fotnotstadiet. Ännu spektakulära länder när det handlar om kvalitetsvin, men hur länge till? Tunisien och Marocko har fått löftesrika texter, investeringar och joint ventures har äntligen tagit fart. Att södra Frankrike har blivit en allt viktigare del av nationens vinansikte kan avläsas i regionens kraftigt ökade sidantal med både text och kartor. Kartorna från klassika vindistrikt i Frankrike och Tyskland är fortfarande bäst och mest detaljerade. Piemontes kartor har kommit ikapp. Annars blir en av få invändningar att man önskar samma detaljrikedom i flera av kartorna. En bok om världens alla vinområden är sällan någon one-man-show, det brukar finnas en flitig redaktionsstab bakom varje författarvarumärke. Här har dock två soloartister, båda kända för sin arbetsnarkomani, samspelt skapat en självklar och lysande plats i vinbokhyllan. Eller som Washington Post skrev: "Det bästa samarbetet mellan två britter sedan Lennon-McCartney". Betyg: 99 p 2002 Nigella Bites. Nigella Lawson. Chatto & Windus 244 sidor. Ca-pris 370 kr. Nigella Lawson är en av Englands stora tv-personligheter och TV4 tar nu över hennes matlagningsserie från den nyligen nedlagda kabelkanalen K-World. Programmen är inspelade i hennes hem, till skillnad från den Nakna kocken, där man vill få tittarna tro att så är fallet. Nigella Lawson är ung änka med två barn, hennes man var en känd journalist som häromåret dog i cancer. Hon är en av Englands mest skarpsinniga matskribenter och medverkar i flera tidningar och ger naturligtvis också ut kokböcker. Hon är ingen utbildad kock, vilket syns på handgreppen. Det gör henne inte till en sämre matlagare. För en tid sedan kom hennes tredje kokbok Nigella Bites. Jämförd med de tidigare böckerna innehåller den fler bilder och är mer utformad efter tv-programmen. Recepten baserar sig på storstadens familjelivsstil, dess humörsvängningar och tidsscheman - utan något tjat om 15-minuters recept. Nigellas poäng med helgen är inte att ha mer tid för att laga maten, men mer tid för att äta den. Det oförutsägbara innehållet - vem förväntar sig ett brödklimprecept? - bidrar till att Nigella Bites just nu är kokboksflodens mest underhållande inslag. Några tidningar vill ha det till att Nigella är TV4:s svar på statstelevisonens Tina, vilket är en felaktig jämförelse. Nigella Lawson spelar i en egen urban division, bredvid henne blir Tina Nordström en folkhemspräktig tös från landsorten. En måttfull gissning är att Sverige kommer att delas i två läger. Betyg: 89 p 2001 On wine Doug Frost Rizzoli. 142 sidor. Ca-pris 350 kr. Boken, med undertiteln A Master sommelier and Master of wine tells all, inleder med en odyssé över vinproduktionens utveckling där författaren drar slutsatsen att det - likt inom de flesta områden - var mycket sämre förr. Vi lever i den gyllene vinåldern - vinerna har generellt aldrig varit bättre än nu och detta är bara början. Läsaren får en koncis sammanfattning av vinstilar, deras smak och arom. Som vinkypare - sommelier - har författaren en klar bild av vad som påverkar vindrickarens uppfattning om vinet. Att smaken stämmer med förväntningen är den viktigaste faktorn. Denna förväntning kan en duktig sommelier eller vinsäljare påverka. I druvavsnittet karakteriseras sorterna efter stil, men författaren betonar att druvsorten bara är den ena faktorn som ger vinets slutliga stil. Den andra är den geografiska växtplatsen - site specific är det återkommande uttryck som har börjat ersätta fransmännens litet nötta "terroir". Detta område ägnar boken ett omfattande avsnitt. On wine är en grundläggande vinbok med professionell utblick där författaren inte har något till övers för konserverande vinromantik. Däremot eldar han gärna under passionen för den ädla drycken 2001 Jancis Robinsons's Concise Wine Companion Oxford University Press. 559 sidor. Ca-pris 230 kr. Detta är en nedbantad version av uppslagsverket The Oxford Companion to Wine. Att transponera detta betongblock till en pocketutgåva ställer krav på ganska omfattande bantning. Vindestillat och starkvin är två områden som helt har utelämnats vidan sidan av nedredigerade uppslagsartiklar. Här ryms ändå 550 sidor hårdfakta, ovärderliga att ha med på vinresan. Betyg: 89 p 1998 Parker ger mer än bara poäng Robert Parkers Bordeauxbok i ny reviderad upplaga Bordeaux. Robert Parker. 1440 sidor. Dorling Kindersley För drygt tjugo år sedan kom första numret ut av ett gratis vin-newsletter med namnet "The Baltimore/Washington Wine Advocate". Det innehöll i stort sett bara korta provningsnoteringar och hade på ett lite hemsnickrat vis satts ihop av den då 31-årige juristen Robert M. Parker Jr, kallad "Dow" av sina närmaste efter andranamnet McDowell. Hans vinintresse hade väckts under en resa till Alsace några år tidigare. Knappt sex år senare, 1984, slutade han som jurist för att på heltid ägna sig åt The Wine Advocate, som publikationen snart döptes om till. När Parker i mars samma år anlände till Bordeaux för att prova primörerna var hans inflytande redan så stort att första cru-slotten arrangerade slutna provningar i sina källare enbart för honom med direktion och vinmakare närvarande. Idag har Wine Advocate runt 30 000 prenumeranter i 35 länder och Parkers böcker säljs i upplagor som i sin genre bara överträffas av vinprosans mästare Hugh Johnson. Namnet Robert Parker är vinprovarbranschens starkaste varumärke. En Parkerstämpel av tillräcklig valör på flaskan garanterar försäljningsframgång. Bakom namnet står numera ett omfattande nätverk av medarbetare som provar, gör research, redigerar, korrekturläser med mera. Det betyder inte att huvudpersonen själv ligger på latsidan, tvärtom så gör han ännu skäl för smeknamnet "maratonprovaren" och lär större delen av året prova närmare 100 viner om dagen. Ett skäl för att börja ge ut tidningen var hägrande skatteavdrag för vininköpen. Ett annat mer avgörande motiv var Parkers besvikelse över amerikansk vinjournalistik vid den tiden, vars omdömen han tyckte var partiska och alltför sällan stämde med hans egen uppfattning. I sin strävan efter oberoende tog han inte in annonser i Wine Advocate och kallade sig själv vinkritiker till skillnad från vinskribent. Vin jämställdes med andra konsumentvaror och bedömdes delvis efter en sådan måttstock: motsvarade innehållet vad förpackningen, direkt eller indirekt, lovade? Parker hade själv vid allt för många tillfällen öppnat dyra buteljer från välkända chateauer och blivit besviken. Å andra sidan hade han många gånger blivit entusiastisk över okända viner. Parker var inte först med den här typen av vin-newsletter, det fanns redan flera. Förebilden var den hyllade konsumenttalesmannen Ralph Nader, en kundernas hjälte som inte tvekade att gå i offentlig närkamp med mäktiga företag om kvaliteten på deras produkter. Vad fick då just Parker att inom bara några år bli världens mest inflytelserika vinskribent? Bland annat var det hans positiva och detaljerade bedöming av hur 1982 års bordeauxprimörer skulle utvecklas. Att han också närmast brutalt sågade några välkända men enligt Parker uppblåsta bourgogne- och bordeauxproducenter blev en tankeställare för många och fungerade som PR-bränsle för honom själv. Men det som definitivt avgjorde framgången var hans omtalade metod att betygsätta vinerna efter en 100-poängsskala. Poängsättningen i Wine Advocate korresponderar mot betygsystemet A-E i amerikanska high school, en värdeskala som talade klarspråk till medelklassen i Washington-området där publikationen gavs ut och snart också till resten av Amerika, världens största exportmarknad för vin. Onekligen finns det något dramatiskt över en 100-poängare, det alternativa toppbetyget 20 känns avsevärt mer beigetonat. Man ska i sammanhanget inte heller glömma entreprenören Parker, en hårt arbetande individ med en vision i ett företagarvänligt klimat. Poängsättning av vin och framförallt 100-poängsskalan har varit ett kontroversiellt ämne. När Hugh Johnson första gången fick Parkers Bordeauxbok i sin hand trodde han att de små siffrorna i marginalen var tryckeriets markeringar som av misstag lämnats kvar. Johnson har varit ett inofficiellt språkrör för den löst sammansatta opinion som kritiserat poängbedömning av vin och 100-poängsskalan. Kritiken riktar in sig på att dess antydda exakthet är omöjlig för något så subjektivt och komplext som vin. Det skulle vara ungefär som att bedöma en roman efter samma mall. Allt för många yttre faktorer påverkar bedömningen och får ett vin samma poäng vid olika provningstillfällen på en så lång skala är det ofta slumpen som spelar in. Vad skiljer för övrigt 88 poäng från 87? På det sistnämnda svarar Parker att han helt enkelt anser det ena vinet vara snäppet bättre än det andra. Poängen åtföljs alltid av en koncis men uttömmande kommentar till vinet och denna är trots allt viktigast, säger Parker som vidare tycker att mycket av poänghaussen beror på vinbranschen själv som aldrig är sen att basunera ut en hög poäng i reklamen. (Många redaktörer har vid det här laget också kunnat konstatera att vinspalter utan någon form av poängbedömning har få läsare.) Ny Bordeauxupplaga Parkers första och mest berömda bok Bordeaux, har nyligen kommit ut i sin tredje upplaga och innehåller provningsnoteringar fram till mars 1998, den tidpunkt på våren då Parker sedan 70-talet befunnit sig på plats i Bordeaux för att prova primörerna. Boken har en entusiastisk ton som skvallrar om att detta är författarens favoritregion. Han tycks också vara en välkommen gäst i Bordeaux. (Bourgogne med sina många små och ofta egensinniga producenter har aldrig låtit sig "parkerfieras" på samma sätt som det exportinriktade och affärsmässiga Bordeaux.) Boken inleds med en fyllig snabbstudie av områden och årgångar tillbaka till 1945. Efter denna återblick tar bokens centrala del vid, en utvärdering av Bordeauxs kvalitetsviner mellan 1961-1997 på över 1200 sidor. Även en del äldre nyckelårgångar sammanfattas för de producenter där det är relevant. Parker börjar i St. Estèphe och arbetar sig envetet uppströms genom varje slott värt att nämna, hela vägen till Pessac-Léognan och Graves, över floderna till Pomerol och St.-Emilion, tillbaka till Barsac och Sauternes för att avsluta med det han kallar Bordeauxs satelliter: Canon-Fronsac, Bourg, Blaye, Entre-Deux-Mers med flera. Boken genomsyras av Parkers värderingar som inte minst visar sig i hans förkärlek för listor. Inledningen till varje appellation har en lista med allt från områdets generella potential till dess mest exotiska vin, mest svårbegripliga vin och mest koncentrerade vin. Här finns också en skala som graderar egendomarna från "i en klass för sig" till "värt att notera". Med bokens föregående upplaga bredvid sig kan man här se vilka favoriter som kommer, går eller består. Inte oväntat är de sistnämnda oftast klassiska egendomar som producerar kraftiga och koncentrerade viner. Bredvid dem finns emellanåt en och annan uppstickare, som ofta får finna sig i att småningom bli nedputtad. Givetvis har Parker också sin egen cru classé-skala som innehåller 21 stycken första cru spridda över större delen av regionen. Kometen här är föga överraskande Valandraud. Att tre av Margaux's andra cru degraderas till femte cru och ett av dem inte får vara med alls (Rauzan-Gassies) lär väl inte göra någon upprörd. Omvärderar vinerna Åtta år har gått sedan förra upplagan vilket innebär en hel del revideringar. Det rör sig oftast om ett par poämg upp eller ner, även om det på sina ställen kan skilja sig mer. Det är spännande att se vilka viner som upphöjs till de nästan ouppnåeliga 100 poängen. Lafite-Rothschild 89, Latour 82, Haut-Brion 89 och 61 får nu alla den åtrådda 100-stämpeln. Kanske är det en jämlikhetssträvan av Parker att alla de glamorösa första cru-slotten nu har vardera två fullpoängare. Men det är Pétrus borta i leran på andra sidan floden som håller rekordet med tre. Boken inbjuder till den här typen av kalenderbitande och det är också lite av dess tjusning. För många, inte minst producenter, är detta en veritabel vin-thriller och läsare som investerat i en bordeauxkällare får här en kompletterande börsnotering vid sidan av auktionspriserna. Det är djupt orättvist att se boken enbart ur ett sifferperspektiv. Den bakgrund till producenter och appellationer som Parker ger är rik på information och hans personliga reflexioner baserar sig på en kännedom om Bordeaux som få andra skribenter har. Här finns detaljerade fakta om odling, vinmakning och lagring bredvid ägarnamn, besöksadresser och telefonnummer. Att den är skriven med vinkonsumenten för ögonen gör den inte mindre värdefull för den som arbetar med vin. Några av bristerna är de alltför skissartade kartorna och man kan önska att avsnittet om de små appellationerna var lite fylligare (å andra sidan är det tacksamt med några parkervita fläckar i Bordeaux som man själv kan utforska). Bordeaux är också en utmärkt lärobok om världens största kvalitetsvin-region och en mer insiktfull följeslagare på en resa dit blir svår att hitta. Betyg: 93 p 2003 KLASSIKER I VINBOKHYLLAN Även vinlitteraturen har sina klassiker. Dina Viner har ägnat sig åt omläsning av några verk för att se hur de står sig idag. Vi börjar med ett av den moderna vinproduktionens standardverk, Knowing and Making Wine, av bordeauxprofessorn Émile Peynaud. Knowing and Making Wine. Emile Peynaud. 300 sidor. Wiley-Interscience ISBN: 047188149X Émile Peynaud ses av många som pappa till den höga och jämna kvalitet dagens viner har. Han var önologprofessor vid Bordeauxuniversitet, men det är i rollen som konsult han har utövat sitt enorma inflytande på vinindustrin. Peynaud var rådfrågad världen över redan på fyrtio- och femtiotalen, långt innan vinkonsulter och flying winemakers blev vardagsbegrepp bland vinproducenter. När Chateau Haut-Brion i början av 60-talet chockade sina cru classé-grannar i Bordeaux genom att installera rostfria ståltankar, var detta på inrådan av Peynaud. Kritikerna menade att han förvandlade vinmakandet till mejeriindustri. Själv tog han detta som en komplimang. Vinmakning fick aldrig överlåtas åt slumpen, vilket i stor utsträckning var kutym när vinmakningskunskaperna gick i arv från far till son. Många var förvisso skickliga på att göra vin, åtminstone under goda år, men okunniga om vad som egentligen skedde i de olika processerna. När ett vin smakade konstigt ryckte man på axlarna och mumlade något om "terroir". Kunskapen att rätt påverka de olika skeendena saknades. Detta ändrade Peynaud på. Han blev något vinindustrins store folkbildare och såg till exempel ingen som helst charm i skitiga vinkällare, eftersom han visste att fukten och smutsen gjorde varje butelj till en potentiell bakteriebomb med förödande resultat för hållbarheten. Hygien var lika viktigt som i vilken annan livsmedelstillverkning som helst. Peynaud predikade att vinkvaliteten började i vingården med mogna och friska druvor och förespråkade bättre kontroll av jäsningstemperatur och den malolaktiskta jäsningen. Vid sidan av hygien var selektering ett av hans mantra. Plocka bara de bästa druvklasarna, vinifiera varje vinlott för sig och håll vinet i separata fat för att sedan blanda de bäst lämpade. Selektering måste göras genom att provsmaka sig fram, inte mätas med instrument. Härigenom införlivade han praktisk vinprovning som en del av önologivetenskapen, vilken tidigare hade förlitat sig mest på mätinstrument. Det mesta av detta är idag självklarheter, men var för fyrtio-femtio år sedan högst radikala åtgärder. Dessa erfarenheter samlade han i sin första bok Connaissance et travail du vin som gavs ut 1971 och omarbetades och översattes till engelska 1984. Trots att boken behandlar vinproduktion, ett område i ständig och snabb utveckling, så är boken långt ifrån utdaterad. Här handlar det om vinproduktionens principer och knappast någon har behärskat dem in i minsta detalj som Émile Peynad. Om principerna för vinmakning oftast ligger fast så har metoder och trender hunnit skifta några gånger sedan boken skrevs. I boken har den gamla vertikalpressen fortfarande stort utrymme och de temperaturkontrollerade ståltankarna har ännu inte fått sitt breda genombrott. Just detta gör boken intressant då trender nu tycks vända och flera av dessa gamal utrustningar är på väg tillbaka. Jäsning i kar av ek och cement är på väg att bli högsta mode. Häromåret investerade den kaliforniska storproducenten Mondavi i 56 nya ektankar om vardera 20 000 liter. I Bordaeaux har flera vinproducenter som planerat att byta till stål istället valt att behålla sina cementkar. Så har man gjort hos Pétrus i Pomerol som producerar ett av världens dyraste viner och grannen Chateau Gazin har blivit tveksam till de snabba temperaturskiftningar som stålet möjliggör. Vinet mår bäst av långsamma och subtila processer anser man. Något liknande gäller vertikalpressarna som nu finns i modernare versioner som utestänger syret. Hos Chateau d'Yquem i Sauternes har man aldrig övergivit vertikalpressarna (de fyller förvisso en speciell funktion vid pressning av ädelrötade druvor). Inte heller de kraftiga och hårt extraherade vinstilarna förekom när boken skrevs. Peynaud har för övrigt aldrig gillat dem, för honom är finess och elegans det självklara slutmålet. Texterna blir bitvis detaljerade och omständliga, då inga detaljer lämnas åt slumpen. Men dessa avsnitt kan man antingen skumma eller hoppa över. Å andra sidan finns det ingen anledning att läsa boken om man inte har särskilda skäl eller ultimat vill fördjupa sig i vinmakning. De som anklagar Peynaud för standardisering får ingen ro. Hans främste lärjunge Michel Rolland är idag en av världens mest inflytelserika vinkonsulter och predikar oförtrutet Peynauds teser vidare. Själv skulle nog Peynaud säga att standardiseringen var större för femtio år sedan. Då var de flesta viner lika dåliga. Vad: Komplex och detaljerad klassiker om vinproduktion För vem: Blivande vinmakare eller djupt intresserade Betyg: 95 p 2001 Låt en pocket guida bland vinerna Ett litet pocketbibliotek med fem-sex vinguider kan för den vinintresserade vara ett nog så gott alternativ till en hylla med tung vinlitteratur. En pocket rymmer den viktigaste informationen i koncentrerad form, är flexibel, lättillgänglig och enkel att bära med sig . Dessutom är vinlitteratur färskvara och pocketguider är ett bra och ekonomiskt sätt att hålla sig innanför sista-datumet. De går idag också att finna inom en mängd specialområden. Vinpocketböcker är vanligast på de stora språken, det har med upplaga och pris att göra. Faktum är att språket spelar en mindre roll då guiderna ofta använder symboler och korta beskrivande texter. Det räcker att behärska vissa nyckelord så brukar en pocketguide vara användbar även på främmande språk. Vad ska man som läsare kräva av sin vinpocket? Självklart ett behändigt format. Den ska lätt slinka ned i kavajfickan eller handväskan för att vara tillgänglig i flygplatsshopen, i vinbutikstäta storstäder eller vid ett vingårdbesök. Lika viktigt är att den ska vara en bra ciceron, en blandning av vägvisare och rådgivare. Effektiva symboler och förkortningar utgör en viktig del av kommunikationen i det här begränsade formatet. En rankning av producenter, viner och årgångar är en vital del av pocketguiden. Måhända subjektivt och summariskt, men är det inte en bra poäng vi vill se i köpögonblicket? Eller som en engelsk vinskribent uttrycker det: "a wine pocket should be designed to take the panic out of buying". Hugh Johnson's Pocket Wine Book 2001 Mitchell Beazley. 280 sidor. Ca-pris 280 kr När förlaget skriver "the world's favourite wine adviser" på omslaget är det i hög grad sanning. Detta är en klassiker som getts ut i stora upplagor under snart 25 års tid. Johnson använder sig av ett nätverk bestående av ett 50-tal specialister inom olika områden. Det är intressant att se hur hans årgångsbedömningar överensstämmer med Michael Broadbents, eller hur nära Nya Zealand-omdömena ligger Mikael Coopers. Båda ingår i nätverket. Inget fel i det, Johnson blir en ytterligare garant för trovärdigheten. Denna bok i perfekt format är en trygg ciceron som reducerar eventuell stress vid köptillfället. Symbolsystemet är logiskt och okomplicerat. Sällan har väl en accent, det lilla tecken Johnson använder för att signalera en bra årgång, givits en så viktig betoning som här. Producenter och distrikt bedöms land efter land enligt en 4-gradig skala och årgångarna kan i vissa fall gå 30 år tillbaka även om det vanliga är cirka tio år. Om någon guide ska få göra slut på fick- eller handväskfoder är det denna. Betyg: 90 p WINE Magazine Pocket Wine Buyer's Guide 2001 Dorling Kindersley. 480 sidor. Ca-pris 114 kr Den här guiden bygger på engelska vinmagasinet WINE's tävling "International Wine Challenge". Samtliga nämnda viner har belönats med medalj i denna omfattande tävling som i år belönade 3000 viner. Kriterierna är kvalitet och prisvärdhet. Det krävs också att vinet har god tillgänglighet på marknaden (åtminstone den brittiska). Vinerna är listade per land och region och en infärgning gör det enkelt att se om vinet belönats med guld, silver eller brons. Även om det här handlar om engelsk prissättning så indikeras ändå vägen till bra och prisvärda viner. Betyg: 84 p Michael Broadbent's Wine Vintages Mitchell Beazley. 208 sidor. Ca-pris 280 kr När det handlar om att bedöma årgångar har Michael Broadbent ingen like. Hans provningsnoteringar innehåller viner ända från 1700-talet - dvs nästan lika långt tillbaka som buteljeringens genombrott . Den som funderar på t ex en Bordeaux från 1890 kan i denna guide snabbt slå upp och finna att detta var ett genomsnittligt år i distriktet. Många av dessa viner provades under de 30 år han var ansvarig för Christie's vinauktioner. Broadbent börjar med att definiera vad en årgång är, varför och när dessa är viktiga. Merparten av världens viner är ju gjorda för att drickas ganska omgående och årgången har då ingen större betydelse utöver att vara skördedatering. Därefter får läsaren en bedöming av årgångarna i världens huvudsakliga vindistrikt utifrån en 6-gradig skala, från noll upp till exceptionella fem stjärnor, tillsammans med en kommentar. Dessutom en rekommendation om när vinet är lämpligt att dricka. En stor bok i det lilla utmärkta formatet. Betyg: 90 p South African Wines 2000 John Platter. Injectrade. 419 sidor. Ca-pris 395 kr Platters Sydafrika-guide tar huvudsakligen upp aktuella viner. Bedömningen av äldre årgångar är obefintlig. Boken inleds med listor över landets topproducenter och särskilt prisvärda viner samt ett kartsystem över de olika vindistrikten. Producentförteckningen från A-Z innehåller förvånansvärt utförlig information för att vara en bok i det här begränsade formatet. Varje producent beskrivs och läsaren hittar adress, telefonnunmer och öppettider samt kommentarer till den restaurang som inte sällan finns i anslutning till anläggningen (besök är en viktig del av verksamheten hos sydafrikanska vinproducenter). Vinerna bedöms och ges korta beskrivningar och den intresserade kan tom se vilka konsulter som anlitas för odling och vinmakning. I vissa fall ges också detaljinformaton om restsocker- och syrahalt. För sydafrikaresenären finns adreser till informationskontor, vintursarrangörer, vingårdsövernattning mm. Det är svårt att hitta en så här utmärkt informationskälla över sydafrikanska viner oavsett storlek. Betyg: 88 p Wines of the Loire, Alsace and the Rhône. Roger Voss. Mitchell Beazley. 240 sidor. Ca-pris 210 kr Den här gudien har en något missvisande rubrik då den faktiskt omfattar alla Frankrikes vinregioner vid sidan av Bordeaux, Bourgogne och Champagne. Det fungerar så länge man håller sig till själva regionerna och beskriver deras respektive förutsättningar, druvsorter etc. Men när man kommer till producenter är projektet hopplöst i pocketformatet när ambitionen är att beskriva producenten så omsorgsfullt som görs här. Ska det lyckas fordras ett komprimerat och effektivt symbolspråk, något som inte alls förekommer. Dessutom görs inga tydliga kvalitetsbedömningar och då faller till stor del det tidigare nämnda syftet med en pocket guide - att snabbt kunna skaffa sig en uppfattning om ett vin. Betyg: 78 p Wines of New Zealand. Michael Cooper. Mitchell Beazley. 217 sidor. Ca-pris 210 kr Nya Zealand har haft en enormt positiv vinutveckling de senaste 20 åren och hade häromåret fem procent av den brittiska marknaden för kvalitetsvin. Denna goda utveckling är en frukt av frihandeln, vilken tvingade fram en kvalitetssatsning hos de inhemska producenterna för att möta framförallt den australiensiska konkurrensen. Guiden inleds med Nya Zealands vinhistoria - kanske i längsta laget för detta sammanhang. Den följs av en bra beskrivning av landets förutsättningar för vinproduktion som klimat, jordmåner, förekommande druvsorter, vinmakningstekniker och vinlagar. Därefter sammanfattas de olika regionerna och deras främsta vintyper varpå huvudavsnittet följer med närmare 200 vinproducenter. Deras aktuella viner bedöms efter en 8-gradig skala med stjärnor. Boken är ett utmärkt koncentrat av vinnationen Nya Zealand. Betyg: 86 p 2002 Rött vitt rosé. Håkan Larsson. Bonniers. 230 sidor. Ca-pris 350 kr. Matjournalisten Håkan Larssons nybörjarbok om vin är ett reportage i högt tempo genom vinvärlden inkluderande provning, druvsorter, landskapsbilder, vinmakning och glada uttryck som busig och bussig, rödtjut och brakfynd blandat med en och annan bakfyllevarning. Men det funkar, för Larsson försöker inte dölja någon brist på kunskap med sin stil. Han är en erfaren vinprovare med särskild insikt i Systembolagets sortiment genom åren, då han är en av provarna i tidningen Allt om Mats årliga genomgång av alla Systembolagets viner. Det är skönt med bokens kompakta och läsvänliga format utan överflödiga bilddekorationer, något som annars verkar vara ett formgivartvång i den här typen av böcker. Jobbet görs av det framåtdrivande innehållet fyllt med personliga råd och fakta. När jag pustar ut efter genomläsningen av rött vitt rosé, hör jag inom mig några ord från det inledande avsnittet, där Larsson lugnt konstaterar att "tja, krångligare än så är det inte". Betyg: 84 p 1998 The New Sotheby's Wine Encyclopedia Tom Stevenson 600 sidor. Dorling Kindersley Gör ett experiment och titta i vinvänners bokhyllor för att se efter om någon av böckerna är extra sönderläst. I så fall är chansen stor att det är Tom Stevensons vinencyklopedi som kom ut i svensk översättning 1989. Den användes också under en period som studielitteratur vid Restaurangakademiens sommelierutbildning. Bokens popularitet kan delvis förklaras med att den fungerar både för sträckläsning och som uppslagsverk, även om den har sin styrka i det senare. Möjligen har den en sönderläst jämlike i Hugh Johnsons Vinatlas, som visserligen har sålts i betydligt större upplagor men inte är lika tillgänglig när det gäller att söka efter specifik information som Stevensons strukturerade och informationstäta bok. Men vinlitteratur är färskvara. Förändrade appellationer, ägarbyten, nya vinområden, utvecklad odling och vinifikation är sådant som ställer krav på regelbunden uppdatering av vinböcker. En ny genomarbetad upplaga av Stevensons bok finns nu ute. (En marginellt reviderad upplaga gavs visserligen ut 1991, men den bevärdigades inte ens med prefixet "nya".) Sidantalet har vuxit från 480 till 600 så en hel del nytt har tillkommit. Tyvärr så finns denna upplaga än så länge bara på engelska. Början av boken innehåller flera nya avsnitt om bland annat att samla vin, hur man skapar en vinkällare och ett kapitel om vinauktioner (boken bär ju en auktionsfirmas namn). Nytt är också ett omfattande avsnitt om ek som inte bara tar upp traditionella ekfat, utan även behandlar spån och chips. Läsaren får en illustrerad provk |